söndag 27 januari 2013

Crystal Park

Det har varit bloggtorka ett tag. Det är intensivt på jobbet nu och veckan som kommer är en slutspurt. Föreställning nästa söndag och måndag, sen laddar vi om på nytt inför nästa stora grej i mars.
 Jag har inte kunnat sticka på en hel vecka. Förra helgen eskalerade värken i höger arm som jag visserligen anat ett tag men inte riktigt erkänt. Ville förstås inte att det skulle ha något med stickningen att göra. Men i söndags kapitulerade jag och belade mig själv med stickförbud. Abstinensen har varit grym. :)

Nå. Men livet fortsätter ändå. Vi har vårt turkiska äventyr att se fram emot. För snart ett år sen åkte vi på visningsresa i Alanya. Det var en ren slump - maken vann en visningsresa. Vi har ju redan en lägenhet i Alanya, men en gratis visningsresa i mars månad säger man ju inte nej till.
 Vi kom hem med ytterligare en lägenhet i bagaget.
 Vi valde att investera en gång till därför att detta nya projekt skiljer sig från den lägenhet vi redan äger på många punkter. Lägenhet nr 1 i Flower Garden är en liten förening där vi ägare gemensamt sköter om all drift. Vi har två anställda som bor på området med sina familjer. Alla renoverings- och förbättringsarbeten som behöver göras förhandlas och köps upp av styrelsen.
 Vår nya lägenhet, Crystal Park, byggs av en av Alanyas största byggherrar, Oguzhan Construction. Vi har sett flera av deras områden som är igång. Byggherren finns med även efter att bygget är sjösatt och inflyttningsklart och hjälper till att driva anläggningen. Det blir kanske mindre personligt - vi kommer inte att vara involverade i de anställdas arbetsvillkor på samma sätt, t.ex. Men samtidigt kan det vara skönt att inte behöva fundera och oroa sig över driften så mycket. Bara åka ner och njuta. En vacker dag vet vi hur vi vill ha det och då kanske vi säljer den ena lägenheten. Eller också kanske barnen är sugna på att ta över den ena. Eller nåt.
 Just nu ser vi i alla fall fram emot att resa ner och skriva lagfart och möblera. Vi får kontinuerliga uppdateringar av byggherren. Nu senast så här fina bilder på de gemensamma utrymmena.

 
 
Photo: Inomhuspool
 
Nej, den blev ju inte så fin när jag förstorade den. Detta är inomhuspoolen i anläggningen.  Det kommer också att finnas ett gym och ett hamam.
 
 

Photo: Inomhuspool              Photo: Spaavdelning          Photo: Relaxrum mellan Hamam och spaavdelning
 
 
Ytterligare bilder från de gemensamma utrymmena. Gången i mitten är nog mest tagen för att visa detaljerna i taket, t.ex., men den förbinder poolen med hamamet och gymmet. Bilden t.h. visar också på effekterna de skapar inomhus med belysningen och jag är osäker på vilket utrymme den föreställer.
 
 
Vi börjar planera möbleringen. Planen är att vi reser ner en vecka i mars, skriver alla papper och köper in möbler. Kanske för leverans senare om det inte är helt inflyttningsklart då. Vissa saker tar vi med oss hemifrån. Det gjorde vi förra gången också. Påslakan och bäddmadrasser, t.ex. Bäddmadrasser är svårt att få tag på därnere. Gardiner syr vi upp hos en fantastisk skräddare som vi lärt känna genom en granne i Flower Garden.
 
Nå... jag drömde mig bort en stund och fick ett brutalt uppvaknande när jag tittade ut genom fönstret. Det är vintergrått ute och jag har en massa jobb att ta tag i.
 Avslutar med några stickbilder. Jag fick lite gjort innan stickförbudet inträdde.
 
 
De turkiska sockorna, inspirerade av Anna Zilboorg, är färdiga. Stickade på västerländskt maner. Improviserade. Vilket gav mig en del nyttiga erfarenheter.
 
Hälen på denna är t.ex. för liten. Gjorde den större på nr 2 och ska väl så småningom repa upp denna och sticka om. Kanske. Eller så tar jag bara med mig erfarenheten till nästa projekt.

 
Hoppsan. Här slank en amaryllis in emellan. Vår fina amaryllis, inköpt den 12 december, bestämde sig sent omsider för att börja blomma. Sisådär en månad för sent. :)
 
 
Turkisk socka i profil.

 
Amaryllisen igen. Den lyser upp i vintermörkret.
 
 
Ny turkisk på stickorna. Efter Anna Zilboorgs diagram, men stickade på mitt sätt. Alltså som västerländsk socka med afterthought heel.

 
Hm...vem kan tro att jag har stickförbud. Här ska det bli ett par harvest dew .
Gå in och sök på Anna Zilboorg på Ravelry... Man suktar.
Och Marin, då. Hur går det med den, frågar sig den minnesgoda. Moahahaha.... säger jag bara.
Kämpa nu på med oxveckorna, alla duktiga därute! Ha en bra vecka.
 




onsdag 9 januari 2013

Turkiskt på stickorna

 
Turkisk inspirerade sockor. Men stickade på västerländskt vis. Dock tänker jag prova att göra afterthought heel. Jag stickar på fri hand, får se var detta slutar. Kände bara ett starkt behov av att pausa från Marin, min kära sjal som av någon märklig anledning växt ut till ett evighetsprojekt. Stickor 3,5. Garn från mina turkiska resor. 66 m i resåren, ökar till 72 i skaftet.

 
Så här ser förlagan ut. Det som är så spännande med turkiska mönster är att det inte är lika utpräglad skillnad på mönsterfärg och bottenfärg som i våra mönster. Färgerna är mer jämlikar. Nu när jag lagt in bilden på bloggen såg jag den i ett nytt ljus. Färgerna och perspektivet är lite annorlunda. Och då såg jag mönstret på ytterligare ett sätt. Så stanna upp en stund och titta på bilden. Det är som de där bilderna där motivet förändras när du byter fokus. (Även om bilden inte är den bästa.)
 
 
Jag har hämtat min inspiration ur denna bok. Jag har skrivit om den förr. Underbara mönster. Dock tycker jag det är riktigt svårt att sticka med mer än 2 färger på samma rad. Jag är nyfiken på dig som läser. Vad tycker du om flerfärgsstickning?

 
Jaja, okey då. Marin ska väl få vara med på ett hörn. Men nu har jag repat upp 3 ggr! Man tror inte det är sant. När ska den bli färdig? Jo då, det ska komma in en bild på en FÄRDIG Marin. :) Hm, jag som tänkt så mycket på målbilder. Skam om den inte är klar före sportlovet! Det borde inte vara något problem om inte en massa andra projekt knackade på dörren. :)
 


lördag 5 januari 2013

Nyårslöften

Det var många år sen jag avlade nyårslöften. Men nån gång under julen började jag läsa den här bloggen och blev så inspirerad av hur konkret Minna, som skriver bloggen, tar tag i sina problem. Min situation liknar inte hennes överhuvudtaget, men det var något med hennes infallsvinkel som gav mig ett nytt perspektiv.
 Så jag bestämde mig helt enkelt för att bli mer konkret. (Haha, hur enkelt är det? :) )
 Område 1 är motionen. Mitt mål för januari och februari är att komma ut 3 ggr i veckan. Spelar ingen roll hur långt jag springer. Grejen här är att etablera en rutin. Jag ska ut genom dörren om jag sen så bara lunkar 1 km. Här har jag god hjälp av maken som har samma målsättning. Vi har många bra rundor i olika längder där vi bor. I skogen bakom vårt hus ligger en gammal travbana på 1 km. Just nu är det för blött för att springa där, men den är utmärkt på sommaren. Den kan förlängas till 2,4 km genom en avlöpare ut i skogen. Den kan man kombinera hur man vill. Sen har vi en runda på 3,5, en på 7 o.s.v.
 Ett utmärkt hjälpmedel är sajten jogg.se. Jag bokför mina rundor. Där blir det alltför uppenbart om man ljuger för sig själv. "Jag...jo, jag springer ett par ggr i veckan...fast hoppsan...de där veckorna infaller inte så ofta."

 
Fler nyårslöften kommer... Nu blir det en bild på julklapp från vännen B, som sonen och jag hälsade på häromdagen. B quiltar. Hon syr jättefina saker och har ett fantastiskt fint sinne för färger. Det framgår kanske inte av just den här kudden, som är svart. Jag får fota några andra av hennes alster - hon syr jättefina kassar, grytlappar, babytäcken m.m. Men även denna kudde är väldigt effektfull och vacker, dock syns inte de olika svarta nyanserna på detta foto.

 
Igår kväll bakade vi pizza. Jag njuter av de sista lediga dagarna. På måndag börjar jobbet igen och då kommer de kreativa krafterna inte att kanaliseras i pizzabak. :)

 
Det här... är kanske ett annat nyårslöfte. Detta är inte jag, eller, känns inte som mitt vanliga, mer försiktiga, vardagsjag och fotografen tyckte definitivt inte att denna skulle läggas ut på min blogg. :) Men det är kanske en målbild. Gesten jag gör på bilden är frigörande. Så här kanske jag ser ut när jag springer i mål efter ett...maratonlopp? Nej, maraton kommer aldrig att finnas med på min agenda. Men 10 km.

 
De här bilderna ville jag lägga ut på bloggen för jag ville visa upp kläderna. Jag har ingen anledning att göra reklam på min blogg, jag är ju inte sponsrad på något sätt, men butiken är väl värd ett besök. Jag letade efter nya kläder till nyårsafton när vi var i Skåne och Köpenhamn, men jag hittade ingenting som jag trivdes i. Jag tänkte strunta i allting och använda någonting från garderoben. Men så, på hemväg från Köpenhamn, klev vi av i Örestad. Köpcentret ligger precis bredvid järnvägsstationen. Det var den dagen det var som allra snöigast och stormigast i Skåne och Danmark och flera tåg var redan inställda. Jag var lite orolig för att vi skulle mötas av nyheten att bron var avstängd för resten av kvällen när vi kom ut från köpcentret. Men vi gick in och jag ramlade över butiken Masai och bortglömda var snöyra och storm. Det var precis som i en film. Maken satt i en fåtölj mitt i butiken och blev serverad glögg och jag gick ut och in ur provhytten och mannekängade för honom, allt medan två expediter gick och hämtade kläder åt mig. :) Sen hade jag en jättefin nyårsafton i mina nya kläder.

 
Och tillbaka på ruta 1. :) Följetongen Marin. Nu är jag tillbaka till den punkt jag var när jag var tvungen att repa upp. Men nu är ökningarna med. Nu kommer ett mittparti med förkortade varv och sen spegelvändningen av vingen jag håller i.
Nu ska jag gå och heja på juniorkronorna en stund.


fredag 4 januari 2013

Ett steg fram och två steg tillbaka...

 
Jag hade stickat 60 nya varv på Marin igår kväll och kände mig riktigt nöjd och belåten. DÅ först... upptäcker jag att jag inte gjort de föreskrivna ökningarna på vartannat varv. Marin är ett mönster i olika sektioner. Dels en övergripande del, där det förklaras hur allt hänger ihop. Den behövde jag inte läsa igen efter mitt uppehåll, tyckte jag. Och så är det delen som beskriver kanten. Först efter de 60 varven var det något i mitt inre som sa att någonting var fel. Alltså... TITTAR jag inte på det jag stickar? Jag har gjort så här förut. Jag började läsa den där delen av beskrivningen som jag enligt egen utsago egentligen var höjd över... Sen var det bara froggning som gällde. Hittade en sån charmig beskrivning på ordet "froggning" på Ilsefins blogg. När grodor kväker på engelska säger de något som kan tolkas som "rip-it, rip-it, rip-it". Tja...det var vad jag pysslade med i den sena nattimmen.

 
Men innan dess hade jag en riktigt skön jullovsdag. Jag bakade bagels.
 
 
Ena sonen och jag åkte till kära vännen B som bor så här naturskönt. En riktig, grå januaridag...men stämningsfull ändå, på något sätt.
 
 
Här står kära vännen B på trappen till sitt lilla torp. Sparken står framme, det har varit fint vinterväglag tills det töade.

 
Vi blev varm välkomnade.
 

 
Det bästa mor har, det sätter hon på bordet.

 
Så här stämningsfullt och julfint var det i torpet. En skön eftermiddag!
Nu är det dags för trettonhelg. Hoppas ni alla får en skön helg!
 


torsdag 3 januari 2013

Ack, så långsamt

 ack så långsamt, lilla snigel kryper fram.
Om jag var du så skulle jag springa, om jag var du så skulle jag springa.
 
Den söta sången brukar jag och en kollega sjunga tillsammans med en grupp barn. Den dök osökt upp i mitt huvud när jag plockade fram min marin igen, efter ett alldeles för långt juluppehåll. Marinen framskrider oändligt sakta. Den har legat och marinerat (höhö) i korgen sen före julklappsracet. Tröskeln var hög när jag skulle plocka fram den. Jag hade tagit av tipparna på rundstickan! Bara en sån sak. Vilken storlek använde jag? 4,5 eller 5 ? Och var i mönstret var jag? Det var bara att sätta sig och räkna varv. Nej, inget speciellt komplicerat egentligen, men den lilla tuvan fick detta stora lass att bromsa i vånda.

De här söta små fåren gör stickningen mycket roligare. Julklapps-stickmarkörer.
Garnet luddar. Det oroar mig en smula. Det är viking eco-alpacka. Ett ljuvligt garn, men luddningen bekymrar mig. Har tänkt använda sjalen till en svart manchesterjacka och en mörkblå yllekappa. Hur väl ska inte luddet synas då? Ett annat litet orosmoln är den kompakta texturen. Får mig att tänka på en rolig historia som dök upp på nyårsnatten när vi pratade om husliga färdigheter. En man i sällskapet erkände att han ytterst sällan tvättar. Men han gjorde det en gång. Han skulle glädja sin hustru och slängde in hennes egenvävda yllefilt i tvättmaskinen... Ni kan föreställa er resten. Jag föreslog att han helt enkelt hade velat prova en gammal god hantverkstradition, att tova. Nå, tovad blir denna sjal inte, även om det är ett tämligen hårt pansar som växer fram mellan händerna på mig. Envis som jag är fortsätter jag och en hård blockning väntar framöver.
 

 
Julklappsböcker. :) Mmmm... hur härligt är det inte att ha en ny stickbok att bläddra i.
Nu ska jag vara lite huslig och baka bagels.