onsdag 6 juni 2012

Äntligen!

De bosniska sockorna klara, fästade in till sista tråd. Titta så fina!

Sockornas baksida med läcker randig sula.

Och så här ser framsidan ut.


Jag är förtjust i bården - som jag just nu glömt vad den heter - som ofta förekommer i överkanten av det som jag lite luddigt betecknar som "etniska sockor". (För vilka sockor är inte etniska?) Etniska sockor, i min något dimmiga begreppsvärld, härstammar från ett område från balkan i väster till Afghanistan i öster, ungefär. Norr-syd-sträckningen har jag inte riktigt klart för mig. Dessa tankar härstammar förstås från Priscilla Gibson-Roberts utmärkta bok "Ethnic socks and stockings". Ja, se där, hon använder ju uttrycket "ethnic".

Prydlig avigsida. Alla trådar fästade.

De ligger här istället. Va? Var det inte fler. Den där högen ser inte så imponerande ut.

Så här långt har jag kommit på sockan jag påbörjade häromdagen, inspirerad av Anna Zilboorgs bok "Fancy feet". Jag har experimenterat med färgsättningen. Jag är inte helt nöjd, men det har fört det goda med sig att jag är lite mer klar över hur jag vill göra nästa gång.


Det här är samma mönster fast tvärtom. Inte uppåner som man tror vid en hastig anblick, utan färgerna är omvända. Det som är vitt på den övre är lila på den undre o vice versa. Den effekten, det faktum att båda färgfälten ofta (alltid?) är lika betydelsefulla i turkiska mönster, vill jag leka lite mer med i nästa par sockor. Nu återstår den alltid lika sura uppgiften att göra en till LIKADAN.

Så här ser sulan ut. Hälen ännu inte stickad, den ska in där vid den lila randen. Och mina improviserade inte helt organiska ökningar syns rätt tydligt på den här bilden. Det är svårt att prova sig fram till vad som blir lagom när man stickar turkiskt, tycker jag, eftersom hälen inte är på plats. Alltså får dessa sockor istället bli ett pilotprojekt. Jag vill så gärna hitta en modell som inte är så trång. Jag har ju ändå inga extremt stora fötter eller extremt tjocka vader, ändå känns alla turkiska sockor så trånga. För att inte tala om vad som händer när jag går in i en turkisk klädaffär och ska prova ett par jeans. Då känner jag mig som big mama. Jag får leta längst ner i högen efter XXXL. Nej, jag skojar inte. Jag är inte slank som en sylfid, men inte ser jag mig som en XXXL. Hemma drar jag 42-44.  Nåväl. Kulturella skillnader. Eller nåt. Nu ska jag sticka vidare en stund denna nationaldag.

lördag 2 juni 2012

Huller om buller...

Mina garner ligger överallt. Huller om buller. Mina projekt ligger utspridda och bortglömda. Alltid en glad överraskning att öppna en garderobsdörr och hitta ännu en väska med ännu ett projekt. När jag satt och tänkte på orden huller om buller dök ett projekt upp som inte har med garner att göra, något som ska göras för jobbets räkning och som helst ska vara klart på måndag.
 Idag har jag tillåtit mig en timeout från måsten och borden. Det har regnat kraftigt hela dagen. Sonen och jag har varit ute och övningskört. Jag har grottat ner mig i en ny stickning. Den här boken är en guldgruva...


Först tänkte jag bara använda mönstren, men sticka västerländskt. Det krävde dock att man räknar om en hel del. Jag satt och funderade rätt mycket, men orkade inte försöka lösa hur man ska klara av minskningar och hälen och ändå få till mönstret. Det är inga färdiga mönster i boken, man får hur som helst anpassa dem, men det var enklare att anpassa dem till den österländska stilen, med tå-upp och häl som stickas när sockan är klar. Jag påbörjade ett mönster som jag blev förtjust i.



Boksidorna blänkte... Nåväl, det här mönstret ska jag göra. Jag har dock ännu inte fått grepp om de turkiska tårna. De blir fortfarande som små, knöliga hjärtan. Jag började med en liten missbildad turkisk tå, sen svor jag och repade upp alltihop. Det fick bli en "bosnisk" tå. Vet inte om den är typiskt bosnisk, men det är i alla fall samma tå som jag gjorde till "bosnian socks". Jag improviserar lite och kommer också att improvisera på något sätt när jag kommer till benet. Turkiska sockor sitter ofta hårt om vaden, så jag ska öka på något sätt. Hur vet jag inte än, det får bli en glad överraskning. Jag får hitta på nån slags bård i sidorna.



Misstänkt likt de bosniska i starten, jag tog lite ideer här och där, men nu kommer jag att hålla mig strikt till mönstret en stund. Jag är inte hundra procent nöjd med färgerna, men mitt garnförråd är inte evigt. I sommar åker jag och fyller på förråden.
De bosniska sockorna är nästan klara. Bara trådar som ska fästas. Jag vill inte blogga dem förrän det är gjort.
 Och regnet håller i sig. "Det var en fin sommar. Hoppas den blir längre nästa år", sa ena sonen. Termometern orkade bara upp till 7 grader i dag. Pratade med maken som befinner sig i Skåne just nu. Där har de haft sol och 15 grader idag.
 Imorgon blir det nog inte så mycket sticktid. Jag måste nog ägna mig åt lite jobb och så kommer en liten kille som ska bo hos oss i ett par dagar.
 Godnatt!