fredag 4 november 2011

En ut en in..?

Igår maskade jag av sista maskan på Candle flame.


Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag egentligen hade velat ha den större. Men den blev ju så himla lång därbak och jag var rädd att den skulle kännas för tung.


Samtidigt som jag hade velat ha snibbarna längre. Jaja, nu är det gjort.
Och gör jag då som varje förnuftig människa skulle göra, dvs konstaterar belåtet att nu är ett UFO avklarat, nu griper vi oss an nästa? Ack nej. Jag startar genast på ett nytt projekt. Jag är novis när det gäller att sticka sjalar, men tyckte det var så otroligt roligt så jag var bara tvungen att kasta mig över något nytt.


Så. Nu slipper jag få sjalabstinens i TV-soffan. Jag krånglade en hel del med vilket mönster jag skulle välja. Påbörjade ett, men fick repa upp tre ggr. Hur jag än räknade hamnade mönsterdelarna inte på rätt ställe. Det fanns inget diagram till den beskrivningen, bara beskrivet med ord, och jag fick inte till det. Till slut gav jag upp. Nu har jag startat på "Spring thaw" av CheriMcEwen, hämtat från Ravelry. Jag har aldrig varit en mästare på bruksanvisningar. Jag brukar ge mig i kast med "verkligheten" - i form av en apparat eller ett mönster eller för den delen en bloggmall - först och sen lär jag mig efter hand, när problemen dyker upp. Förmodligen skulle jag bespara mig själv en hel del problem om jag läste och funderade innan. "Det är alltid bäst att tänka efter före", sa han inte så, vår käre Tage Danielsson.
 Så alltså har jag nu kastat mig rakt ut i detta nya stickeri utan att ha en aning om hur det ska slutföras :). Man stickar "body of shawl" först och sen tillkommer "edging" om jag förstått saken rätt. Jag tar det steg för steg. Hur ska man kunna förstå en terräng genom att läsa en karta? Det är min filosofi.

Det här är garnet jag använder till mitt nya sjal-experiment. Köpt i garnbutiken i Alanya. En blandning på 70% ull och 30% akryl. Ett nystan på 100 g kostade 3 TL. (Ungefär 11 SEK med dagens kurs.)


Här är högen som följde med mig hem denna gång. Eftersom vi bara var nere över en långhelg nu i oktober hade jag inte mycket med mig i resväskan. Skulle jag ta en liten väska med mig - eller min vanliga stora med plats för mycket garn? Valet var självklart.

Så här ser området ut i Alanya där vi har vår lägenhet. Det här är utsikten från vår balkong på tredje våningen. Vi köpte lägenheten i januari 2010, så det hela är ännu ganska nytt och att skaffa sig en fastighet i ett annat land har varit - och är - en intressant erfarenhet.
För mig betyder språk mycket. Vi har valt att etablera oss lite mer stadigvarande i Turkiet och då tycker jag det är vanlig elementär hövlighet gentemot folket till vars land jag kommer att försöka lära mig lite av språket. Jag har hunnit gå två nybörjarkurser i turkiska, men jag kan inte påstå att jag ens är i NÄRHETEN av att kunna konversera. Jag kan hjälpligt beställa på kafeer och restauranger och jag kan säga vilka färger och material jag vill ha på garnerna i garnbutiken, för den gamla damen som brukar expediera mig kan inget annat språk än turkiska. Men problemet är att om jag säger de få turkiska ord jag kan är det som att dra proppen ur en flaska - jag får ett flöde av entusiastiska turkiska ord tillbaka, och där står jag - som en fågelholk.
Nästa sommar ska jag tillbringa lite länge tid i Alanya, har jag tänkt. Våran nattvakt på området går och pluggar engelska nu och vi har kommit överens om att hjälpas åt. Jag hjälper honom med engelskan och han hjälper mig med turkiskan.
Nå, dags att återgå till verkligheten. Jag har långbakat kött i ugnen över natten. Det ska tas ut nu och läggas i saltlag. Mannens dotter kommer ikväll och vi ska fira halloween. Kanske skulle ta ett tag med städkvasten också? Ha en skön helg, allihopa därute!