söndag 16 november 2014

Många projekt och en resa

Hej alla därute! Det är en märklig känsla att sätta sig och skriva i bloggen efter en stunds tystnad. En känsla jag sett många ge uttryck för i olika bloggar är att man ju är osäker på om någon läser. Jag läser själv många bloggar, men är dålig på att lämna kommentarer. Periodvis försöker jag, för det finns så många fantastiska bloggar och vi behöver alla känna att vi blir lästa. Jag blir otroligt inspirerad när jag ser alla fantastiska alster ni gör. Vilken handarbetsskatt som finns ute i vårt land.

Ett jätteroligt initiativ är Eddys och Koftans garn- och sjalklubb. Jag kommer inte att gå med - jag har för mycket annat på gång - men tycker det är en toppenide.

En upptäckt för mig i höst är General Hogbuffer. (Ravelrylänk.) Vilken designer. Om du är sockstickare - gå in och kika. Man dreglar över vartenda mönster - och alla ligger ute gratis! Jag skulle verkligen vilja hitta mer info om honom - ja, för det är en man, men det är också i stort sett den enda information jag lyckats hitta om honom, trots googling.

 
 
Den här godingen är ett av mina pågående projekt. Eisern, heter den. (Bilden lånad från Ravelry.)
 
 
 
Den här sjalen har jag redan stickat ett exemplar av, som jag gav till min svärmor. Nu håller jag på med en till mig själv. Mönstret är från boken Knitted lace of Estonia. Jag bifogar ingen bild på mitt pågående projekt. Den ser just nu mest ut som en ljusgrå trasselsudd. Men jag har kommit ganska långt, snart bara spetskanten kvar.
 
 
Och vad är nu detta? :) Ja, Arne och Carlos lär ju inte ha undgått någon stickare. Själv fick jag ett ex av denna bok i julklapp av min svärmor. Jag tror det var förra året. Eller förrförra? Hur som helst, varken min svärmor eller jag trodde väl nånsin jag skulle sticka en endaste kula ur denna bok. Hon gav mig den mest på skoj, hon hade egentligen tänkt ge mig någon annan bok som var slut. Både hon och jag tyckte det där med att sticka julkulor verkar lite väl nördigt, men det är många fina mönster i boken som man kan använda på sockor e.d.
 
Men så...
 


 
...fann jag mig plötsligt sittandes, stickandes julkulor. Det är inte möjligt. Jag - sticka julkulor? Det visade sig vara otroligt mysigt och avkopplande. Ett så lagom litet projekt. En julkula visade sig vara precis vad man orkar åstadkomma när vardagen svämmar över. Och de blir så sköna och avstressande att hålla i handen.
 Boken rekommenderar stickor 3. Jag använde stickor 2,5.
 
 
Det här är kula nr 1 i boken. Snökristall.
 
 
Kula nr 26. Föga förvånande heter den Dans kring granen.

 
Och så har vi nr 49. Ren, kort och gott.
 

 
Nr 32. Hjärterum. Arne och Carlos hänvisar till ordspråket "Där det finns hjärterum finns det stjärterum."

 
Och slutligen kula nr 17, Selbu. Detta är ett mönster som använts mycket på Selbuvantar, skriver författarna. De har bl.a. sett mönstret på en damkofta i en stickbok från 1948.
 
 
Jag har ännu ett projekt på gång. Denna fantastiska väst/kofta. Ypsilon, designad av Hanne Falkenberg. Vi var på Sommerfuglen i Köpenhamn förra julen, min man och jag. (Haha, jag borde kanske skriva att jag var till Sommerfuglen medan min man tåligt parkerade sig i en hörna i butiken tillsammans med en annan tålmodig gubbe. På Sommerfuglen var det en bit kvar till det jämställda samhället.) Vi brukar ta en tur till Köpenhamn när vi är nere och hälsar på släkten i Malmö. Där fastnade jag totalt för Ypsilon, men dumsnål som man blir ibland köpte jag den inte. (Alltså mönster plus garn.) Men när jag kom hem kunde jag inte glömma den. Så jag fick skicka efter ett materialpaket istället.
 
 
Men den här bilden gör inte alls färgerna rättvisa.

 
Och inte den här heller... Det är så ljuvliga färger som heter saker som fuchsia, vallmo och curry.
Jag stickar på rundsticka 3,5. (Minnesanteckning till mig själv.)


Det är som bekant november. Jag ser att många har bekymmer med att fota nu. Jag kan bara sälla mig till klagokören. Det är gråväder idag och kommer nog inte att bli bättre ljus än såhär.
 
 Annars tillhör jag den sällsynta skara som inte klagar på november. Jag gillar verkligen den här månaden. Nu är vi så priviligierade så vi kan åka och tanka sol med jämna mellanrum, men även förr, när jag inte hade den möjligheten, tyckte jag om hösten. Oktober och november, mystiska dimmor över ängar och hav, skogen doftar av förmultnande löv. Mmmm... Och så kommer man in och tänder ljus och sitter och mysstickar.
 

Här var det en annan sorts mysstickning. Mysstickning vid poolen. Vi åkte till Alanya på höstlovet. Stickningen är "Water for the elephants", en socka designad av Rose Hiver. Jag har stickat den förut.
 

 
Jag badade i poolen, men det var mer bara för att... för så himla skönt var det inte.
 
 
Däremot badade vi i havet. Det var riktigt riktigt skönt nu! I somras var det nästan för varmt, sådär så det inte svalkade. Vi gjorde en utflykt till Demirtas och där var stranden såhär fin.
 
 
Och vi for upp i de underbara bergen. Det är svårt att förklara vad det är med bergen. De är magiska. Den här bilden gör dem inte rättvisa.
 
 
Fika uppe vid borgen. Vi åker snart tillbaka igen.



 
Ha en skön söndag!