torsdag 3 januari 2013

Ack, så långsamt

 ack så långsamt, lilla snigel kryper fram.
Om jag var du så skulle jag springa, om jag var du så skulle jag springa.
 
Den söta sången brukar jag och en kollega sjunga tillsammans med en grupp barn. Den dök osökt upp i mitt huvud när jag plockade fram min marin igen, efter ett alldeles för långt juluppehåll. Marinen framskrider oändligt sakta. Den har legat och marinerat (höhö) i korgen sen före julklappsracet. Tröskeln var hög när jag skulle plocka fram den. Jag hade tagit av tipparna på rundstickan! Bara en sån sak. Vilken storlek använde jag? 4,5 eller 5 ? Och var i mönstret var jag? Det var bara att sätta sig och räkna varv. Nej, inget speciellt komplicerat egentligen, men den lilla tuvan fick detta stora lass att bromsa i vånda.

De här söta små fåren gör stickningen mycket roligare. Julklapps-stickmarkörer.
Garnet luddar. Det oroar mig en smula. Det är viking eco-alpacka. Ett ljuvligt garn, men luddningen bekymrar mig. Har tänkt använda sjalen till en svart manchesterjacka och en mörkblå yllekappa. Hur väl ska inte luddet synas då? Ett annat litet orosmoln är den kompakta texturen. Får mig att tänka på en rolig historia som dök upp på nyårsnatten när vi pratade om husliga färdigheter. En man i sällskapet erkände att han ytterst sällan tvättar. Men han gjorde det en gång. Han skulle glädja sin hustru och slängde in hennes egenvävda yllefilt i tvättmaskinen... Ni kan föreställa er resten. Jag föreslog att han helt enkelt hade velat prova en gammal god hantverkstradition, att tova. Nå, tovad blir denna sjal inte, även om det är ett tämligen hårt pansar som växer fram mellan händerna på mig. Envis som jag är fortsätter jag och en hård blockning väntar framöver.
 

 
Julklappsböcker. :) Mmmm... hur härligt är det inte att ha en ny stickbok att bläddra i.
Nu ska jag vara lite huslig och baka bagels.