lördag 31 mars 2012

Shadowfax

Sist jag var hem till mamma blev hon så förtjust i mina Shadowfax så jag beslöt mig för att sticka ett par till henne. Jag ska till läkaren med henne nästa vecka och hoppas dessa ska vara klara tills dess. Det tror jag, de är ganska snabbstickade.


 Den röda är aningen mindre än den svarta. Vet ej vad det beror på, har gjort på samma sätt och använt stickor 3,5 till båda. Kan det röda garnet vara aningen tunnare? Eller stickar jag aningen fastare? Tja, hur som helst, mamma har mindre fötter än jag, så det gör inget.
 Jag lade till en liten flätad bård i kanten på dessa.
.
Nr 2 är på gång. Flätan är redan avklarad, så nu är det motorvägsstickning framför TV:n i pauserna mellan allt annat som ska göras hemma. Vi har en badrumsrenovering som pågått ett halvt sekel. Vi har en källare som stått på kö att röjas i betydligt längre än ett halvsekel. Och så kom det SNÖ. Det ingick inte i våra planer. Vi har sommardäck på bilen. Vi hade tänkt åka och titta på kakel till badrummet, men det projektet har vi skjutit på framtiden. Det får bli källaren idag. Maken är ute och skottar. Jag trodde inte mina ögon när jag gick upp i morse. Jag tittade yrvaket och belåtet påskovsledig ut genom fönstret - och studsade. Ett vinterlandskap i trädgården. En av mina vaga tankar inför dagen hade ju varit att gå ut och kratta i trädgården. Kanske elda lite grenar och grilla korv. Ja, mina tankar spretar, som höres...Jag är lite överprogrammerad efter den senaste intensiva veckan på jobbet. Jag behöver gå ner i varv och i lugn och ro göra en sak i taget. Ringa min kära mamma och berätta att det är förmiddag, kanske. Jag skulle kunna ha en egen blogg om det. Bearbeta processen när man blir mamma åt sin mamma. Det är många trådar att ta tag i här... värre än efter stickningen av Caspian-sockorna. :)

söndag 25 mars 2012

Caspian klara

Nu är mina Caspian sea socks färdiga. I mönstret stod att de skulle stickas på stickor nr 3. Jag använde 3,5 och tyckte ändå att de blev snudd på för trånga i foten. Däremot var skaftet snudd på för stort.

Jag är nöjd. Tårna blev lite lustiga. Jag följde beskrivningen till punkt och pricka, tårna ser inte alls ut så i mönstret. Nåja. Shit happens.


Sulan är så vacker. Jag älskar mönstret! Obs. Titta inte på tån. :)


Vacker detalj från ovansidan av foten.


Jag kommer nog att sticka fler Caspian, även om det var många trådändar att fästa.

Nu står dessa vackra sockor på tur. Bosnian slipper socks. Men innan de åker upp på stickorna blir det ytterligare ett par Shadowfax. Denna gång i rött och vitt. Vi åkte hem till mamma igår. Jag hade med mig mina shadowfax, för hon har kallt på sina golv. Hon blev alldeles betagen när hon såg dem och trodde knappt på att jag hade stickat dem själv. Jag såg att hennes sockor var utslitna och tänkte genast att här behövs ett par nya.

onsdag 14 mars 2012

Caspian sea socks :)

En bit på väg med första Caspian. Underbart mönster och roligt att prova på en ny teknik. För att infoga den tredje mönsterfärgen får man hoppa över mönstermaskorna på andra varvet, vända arbetet och sticka dem avigt på vägen tillbaka för att få tillbaka tråden till rätt ställe. Första gröna mönsterinslaget blev väldigt buckligt, men det blir bättre och bättre. :)
Tårna, däremot... dem är jag sådär förtjust i. Min första tå blev ett buckligt litet malplacerat hjärta. Tog ingen närbild på den. Nåja, bara att fortsätta träna.

Mönstret på sulan är så vackert.

Ovansidan är inte så pjåkig den heller. :)

lördag 10 mars 2012

Färdig!

Nu är shadowfax nr 2 färdig. Härligt!

Jag är nöjd. Sköna att ha på!

Sonen hjälper mig fota.

Det här är sockor som jag köpte på marknaden i Turkiet. Är inte alls nöjd med sockorna man köper på marknaden. Typiska, snabba turistprodukter. Garner som inte känt doften av ett får på långt håll, ens. Dessutom är resårerna på dessa sockar alltid väldigt tajta, något par som jag köpte förra sommaren, gick inte ens att få på sig, så numera står jag alltid och sliter och drar i resårerna på marknaden och visar med mitt minspel att jag inte är så nöjd med dem. Men jag har köpt några par i alla fall, för mönstrens skull. Tänker att jag kanske kan använda dem vid tillfälle.

Jag tyckte dessa sockor var lite roliga med den typiska bården mot en enfärgad bakgrund. Annars brukar det vara färgskifte vid varje bård, vilket egentligen känns mer typiskt turkiskt.
Jag läste om Anna Zilboorgs bok Fancy feet på nätet. Den ska innehålla många mönster på turkiska sockor. Jag är SÅÅ sugen på den boken. Igår provbeställde jag den från amazon. Ett begagnat exemplar kostade 300 kronor. Det var väl överkomligt, tyckte jag. Sen skulle fraktkostnader tillkomma. Men hur mycket kan det vara, tänkte jag. Så kom jag till kassan och fick en smärre chock. Med frakt skulle hela kalaset kosta runt 600 kronor. Ca 300 kronor i fraktkostnader... jag fullföljde inte köpet. Detta behöver jag smälta. Jag letar vidare.  Hm... kunde inte avhålla mig från att shoppa. Det blev Around the world in knitted socks. Längtar efter att få sätta tänderna i lite nya mönster.... Men nu när shadowfax är färdiga så väntar först och främst Caspian sea socks.

50-årspresent från maken. En knit-pro bag. :) Den följer mig överallt härhemma. Så skönt att kunna kasta ner all röra på ett ställe. Tyvärr kan jag inte ta med den på mina bussresor. Jag åker mycket buss i jobbet, men då har jag så många andra väskor att släpa på så stickningen får följa med i tunnaste möjliga plastpåse i ryggan.

Ha en skön - och kanske produktiv ? :) - helg.

söndag 4 mars 2012

Länge sen...

Hoppsan. Ett par månader slank visst iväg. Jag hann fylla 50 och vi har varit en "sväng" i Alanya. När vi kom hem från vår resa hade våren hunnit hit till Sverige också.
 Vi hade en skön resa. Vi hade nog tur med vädret, för grannarna därnere berättade att det har varit rätt regnigt och ruskigt i början av året. När vi kom var det kallt både ute och i lägenheten. Vi satte på våra AC:n för fullt (på värme, förstås) men det tog tid att driva ut kylan. Det kändes lite ödsligt då, första kvällen. Ute var det mörkt och huset var nästan tomt. Det var bara folk i två lägenheter till förutom våran och det är klart, står det tomt i ett stort hus med stenväggar så tar det en stund att driva ut kylan. "Men hur ska den här veckan bli...?" tänkte jag då.
 Men nästa morgon... å, nästa morgon vaknade vi till solsken och med solen kom värmen. Det blev en fantastiskt skön vecka. Ingen överdriven värme, men 15-20 grader på dagarna. Lagom varmt för många långa sköna promenader, lagom för att sonen och jag skulle orka spela vår dagliga tennismatch. (Orkar man ju inte på sommaren när det är 35 grader.)
 När vi kom hem märkte vi stor skillnad på mängden snö och is. Det kändes som ett stort kliv närmare våren. Och nu har vi haft en fantastisk vecka härhemma! Soligt och fint.
 I Alanya besökte jag förstås favvogarnbutiken:
Yavuz yün. Ja, jag handlade. :) Kan ju inte åka hem med tom resväska.



Och våren var på väg. Fin blomsterprakt i parken bakom Atatürk-statyn.

Vi satt och njöt av solen nere vid hamncafeet.

Men innan vi for hann jag färdigställa några saker:

Jag blev klar med min andra candle flame sjal. Den blev present till en god vän som fyllde 60 år.

På ett stickcafe på facebook var det någon som satt och stickade på s.k. "syltasockor". Jag har inte hunnit sitta och sticka med på så många stickcafeer, men de gånger jag gjort det har jag blivit så inspirerad. Vilka mästerverk som skapas runt om i vårt avlånga land!  Jag tyckte syltasockorna såg så mysiga ut, så jag googlade fram ett mönster och stickade mig ett par. Jag tog med dem till Turkiet och tur var väl det. Första kvällen var som sagt väldigt kylig och då behövde vi alla sockor som stod till buds.

En annan liten vän fyllde 6 år. Han fick inte BARA sockor, vilken 6-åring vill väl ha det? Men han tog på sig dem på en gång och hade på sig dem hela kvällen. Raringen! Hoppas han har hunnit använda dem mycket i vinter.

Här ligger 6-åringens sockor tillsammans med en socka i ett mönster från drops design. Silver star heter de.
Silver star blev startskottet för en ny passion. Så lustigt det är med sticklusten. Den bara drar iväg som den vill. Nu är det plötsligt bara flerfärgsstickade sockor som gäller och jag kan inte göra så mycket åt det. :) Det är inget jag styr över. Och det är så skönt att låta sticksuget utvecklas precis hur det vill, det är så mycket annat i tillvaron som måste styras och kontrolleras.
Så resestickningen blev förstås ett nytt par flerfärgstickade sockor:
Drops julsockar. Det var ju visserligen inte jul längre, men jag blev lite kär i älgarna.

Och det tog inte så många dagar så var sockorna klara. Jag blev alldeles passionerat förälskad i dessa sockar. De blev buckliga och dana, min flerfärgsstickningsteknik är inte fulländad ännu. :) Men de har börjat jämna ut sig i och med att jag använt dem. Man kan säkert blocka sockor på något vis, men stickpolisen har inte uppenbarat sig och skällt på mig för att jag låtit bli.


Ja,och då kom nästa projekt och knackade på dörren. På drops design står en hel rad sockor på kö och ropar på mig. Först ut att bli stickade var Shadowfax. Det blev min vasaloppsstickning. Jag deltog i stickcafeet på facebook i morse medan jag såg på alla duktiga vasaloppsåkare. Jätterolig idé. Håller dessutom med någon som skrev att vasaloppet är ett perfekt evenemang att sticka till. :)


I mål! Socka ett är klar och då är det klart att socka två ska sjösättas, men gissa vad jag fick syn på på nätet...Caspian sea socks. Se, så ljuvliga de är! En turkisk socka. Nej, jag vågar faktiskt inte ladda ner mönstret för då blir shadowfax aldrig färdiga. Caspian får vara min morot. När shadowfax nr 2 är färdig, då så... Nåja, det är väl det som är charmen med det här. Det står alltid en rad spännande projekt runt hörnet och lockar.
Och appropå saker som ligger framför mig och lockar: Jag har anmält mig till stickläger i Fattigskogen i sommar. Ser jag jättemycket fram emot!
Nå, nu är det söndag eftermiddag. Middag ska lagas, tvätt ska tvättas, väskor ska packas... Ha en skön vecka, allihopa!