söndag 26 augusti 2012

FO och WIP:s

Ojoj..tror varje inlägg får starta med "nu har det gått lång tid sen sist". Vägen är lite gropig just nu. Jag tröstar mig med att vissa faser i livet är sådana. Det är tungt med mamma och hennes nya boende. Tack och lov för min kollega som "går före" mig med ett par år i den här processen. Jag tänker ofta på det han berättat om hur första året för hans mamma på nya boendet var. Att dela erfarenheter betyder så otroligt mycket. Jag behöver bara säga några få ord om vad som händer så VET han, för han har varit där. Akuten. Vill hem. Alla som upplevt detta - alla som har föräldrar i den här fasen av livet - vet ju.
 Jag tränar mig på att inte låta detta ta för stor plats, för ett tag i somras tog det över fullständigt. Om man kan teckna mitt liv som en stor cirkel så är detta EN tårtbit. Inte mer. Jag känner ändå tacksamhet för den tårtbiten, för den berikar mig mycket, trots att det är tungt också. Men när jag varit hos mamma, eller haft nån vårdkontakt, eller ägnat en stund åt hennes ekonomi, så är det bra sen. Jag tränar mig på att bryta, både tankegångar och samtal som handlar om henne och hennes situation.
 Nu har jag dessutom känt mig halvt bedövad av intensiteten i uppstarten på jobbet. Samtidigt känns det så otroligt roligt! Jag tycker det är så kul och jag har så många ideer och jag tror jag har lärt mig hantera det så jag inte gör allt på en gång och tar i så jag spricker. De här första veckorna går jag nog långt över mina 10 timmars förtroendetid/vecka, men det får jag ta igen sen, när allt börjar rulla.

 Och så stickningen, då. :) Där har jag också tusen och en ideer om vad jag vill göra.
Men först, ett FO:

Mina Candlepower socks. Om någon av er från fattigskogen läser det här så kommer ni kanske ihåg att jag satt och stickade på dem rätt intensivt för att de skulle bli klara till helgen därpå. Det blev de inte. Det blev inga candlepower sockor till min kära kusin. De blev dessutom så sköna så jag ville ha ett par själva, när de nu ändå inte blev klara i tid.

.
Istället stickar jag nu ett nytt par till Sirkka. Ett jättetrevligt mönster, roligt att sticka. Mönstret är lätt att memorera och omväxlande att sticka. Stickar som vanligt i mitt 100%-iga superwash-ullgarn från Turkiet på stickor 2,5. Tån blir fin, man "graftar" ihop den. Jag vet inte vad "grafting" heter på svenska.

Närbild på en ljuslåga.


Och så har jag påbörjat fina Visa-Lisas underbara sjalmönster Gratitude. Vi som var i Fattigskogen fick ett mönster till skänks, tusen tack! Självklart hade jag inte tvekat ändå att köpa detta mönster. Jag tycker det är viktigt och självklart att de som konstruerar mönster som är till så stor glädje för oss andra ska få lön för mödan, det blir nog inte många spottstyvrar ändå. :)

Och appropå vackert hantverk: Så här fina klockor gör min morbror. Båda dessa klockor hängde/stod hemma hos min kusin Sirkka i Finland. Fantastiskt detaljarbete av min kreativa morbror.

Guldklocka.

Fina Sirkka med sin rara man Mauri. Jag har ingen "riktig" syster, men i Sirkka är jag så nära en syster jag kan komma.

Jaha, vad är nu detta? Min duktiga man har rivit ut badrummet på bottenvåningen. Projektet har pågått ett tag nu, vid sidan av allt annat liv, s.a.s. Att vi "bara" har ett badrum just nu leder till planering av logistiken i det övre badrummet. Son 1 har sovmorgon på tisdagar, vilket leder till att vi andra kan sova en kvart längre...:)

Nytt rör.


När man kommer hem till oss är det här den första synen som möter en.  Badkaret står och väntar på att få flytta in på riktigt.  
En annan typ av WIP.
Dags för arbetsvecka! Jag sätter mig med förberedelser nu, är riktigt sugen på att kasta mig över jobbet. Ha en bra vecka!

onsdag 8 augusti 2012

På stickorna nu


Stickas i mitt turkiska ullgarn på stickor 2,5.

Sjalen Ishbel.
Jag såg flera i Fattigskogen som hade den och blev genast sugen att sticka mig en egen. Stickor nr 4, garnet är Elsebeth Lavolds Silky wool, 50 g=175 m. 45% ull, 35% silke, 20% nylon. Jag är å min sida inte 100 % förtjust i detta garn. Det känns som om sjalen kommer att bli sladdrig och noppig inom kort.

För några år sen hade jag pippi på kärleksknutar. Virkade fyra sjalar i detta garn, men i olika färger. Garnet är Rowans Damask, 57% viscose, 22% linne, 21% acryl. 50 g=105 m.
Jag gjorde en milt lila till min kära faster. (Som inte längre lever. Hon gick bort förra året.) En rosa till mamma. En grön som jag behöll själv. Och så påbörjade jag denna blåa utan något klart syfte vilket resulterade i att den hamnade i UFO-högen, någonstans långt inne i Den Där Garderoben. Hemkommen från Fattigskogen öppnade jag dörren till DDG. Mina nya nystan måste ju bo någonstans. Jag plockade fram den här blåa sjalen och såg att den egentligen är färdig. Fäste trådarna på den. Från UFO till FO på 5 minuter. :) 

Glenn Hysén till vår lilla stad


Några dagar innan jag for till Fattigskogen kom Glenn Hysen och invigde en panamatcharena. 
Glenn Hysén, den f.d. Liverpool-spelaren, signerade sonens Liverpool-tröja.

Så här snyggt blev det. :)


Jag har varit i ...



Stickläger i dagarna 5. Såhär vacker och dimhöljd var utsikten från stugan där 4 utav oss bodde. Längst bort ser man storstugan.


Jag har inte riktigt smält dagarna än. Det var fantastiskt att möta och se all kreativitet och all kunskap och alla fina sjalar och koftor "live". Vi stickade dagarna i ända och då och då ropades det "mat" och då ställde man sig i en matkö och fick färdiglagad mat. :)

Och blev man sugen på garn var det bara att gå bort till detta gottebord och klappa lite...

Jag lättade lite på plånboken. Kan man motstå?

Denna fantastiska sjal som Louise håller upp heter Eiku. Den står i min Ravelrykö.

Den är vacker, den ensamma tallen.

Lite snopen avslutning på mitt Fattigskogen-reportage. :) Jag hade kamera med mig, och jag tyckte att jag fotade en del, men när jag kom hem och såg mina bilder var de inte så intressanta. Hm. Måste lära mig tänka lite mer "fotogent". I alla fall var det väldigt inspirerande dagar. I min lilla värld är jag det nördigaste som finns, jag har inga som handarbetar runt omkring mig. Någon som uttryckt ett "jag skulle vilja.." och någon som säger "du har då alltid en stickning med dig, du". I Fattigskogen var det tvärtom: där kände jag mig som novisen vid spisen - på ett bra sätt, det var fantastiskt att se hur produktiva alla var och hur mycket erfarenhet och kunskap som fanns samlad i ett rum. Jag luftade mina tankar på att försöka dra igång ett stickcafé på min lilla ort och fick stöd och bra ideér från flera lägerdeltagare. Det är roligt att befinna sig i ett sammanhang med sitt intresse, det kände jag under dessa dagar.