onsdag 8 augusti 2012

På stickorna nu


Stickas i mitt turkiska ullgarn på stickor 2,5.

Sjalen Ishbel.
Jag såg flera i Fattigskogen som hade den och blev genast sugen att sticka mig en egen. Stickor nr 4, garnet är Elsebeth Lavolds Silky wool, 50 g=175 m. 45% ull, 35% silke, 20% nylon. Jag är å min sida inte 100 % förtjust i detta garn. Det känns som om sjalen kommer att bli sladdrig och noppig inom kort.

För några år sen hade jag pippi på kärleksknutar. Virkade fyra sjalar i detta garn, men i olika färger. Garnet är Rowans Damask, 57% viscose, 22% linne, 21% acryl. 50 g=105 m.
Jag gjorde en milt lila till min kära faster. (Som inte längre lever. Hon gick bort förra året.) En rosa till mamma. En grön som jag behöll själv. Och så påbörjade jag denna blåa utan något klart syfte vilket resulterade i att den hamnade i UFO-högen, någonstans långt inne i Den Där Garderoben. Hemkommen från Fattigskogen öppnade jag dörren till DDG. Mina nya nystan måste ju bo någonstans. Jag plockade fram den här blåa sjalen och såg att den egentligen är färdig. Fäste trådarna på den. Från UFO till FO på 5 minuter. :) 

Glenn Hysén till vår lilla stad


Några dagar innan jag for till Fattigskogen kom Glenn Hysen och invigde en panamatcharena. 
Glenn Hysén, den f.d. Liverpool-spelaren, signerade sonens Liverpool-tröja.

Så här snyggt blev det. :)


Jag har varit i ...



Stickläger i dagarna 5. Såhär vacker och dimhöljd var utsikten från stugan där 4 utav oss bodde. Längst bort ser man storstugan.


Jag har inte riktigt smält dagarna än. Det var fantastiskt att möta och se all kreativitet och all kunskap och alla fina sjalar och koftor "live". Vi stickade dagarna i ända och då och då ropades det "mat" och då ställde man sig i en matkö och fick färdiglagad mat. :)

Och blev man sugen på garn var det bara att gå bort till detta gottebord och klappa lite...

Jag lättade lite på plånboken. Kan man motstå?

Denna fantastiska sjal som Louise håller upp heter Eiku. Den står i min Ravelrykö.

Den är vacker, den ensamma tallen.

Lite snopen avslutning på mitt Fattigskogen-reportage. :) Jag hade kamera med mig, och jag tyckte att jag fotade en del, men när jag kom hem och såg mina bilder var de inte så intressanta. Hm. Måste lära mig tänka lite mer "fotogent". I alla fall var det väldigt inspirerande dagar. I min lilla värld är jag det nördigaste som finns, jag har inga som handarbetar runt omkring mig. Någon som uttryckt ett "jag skulle vilja.." och någon som säger "du har då alltid en stickning med dig, du". I Fattigskogen var det tvärtom: där kände jag mig som novisen vid spisen - på ett bra sätt, det var fantastiskt att se hur produktiva alla var och hur mycket erfarenhet och kunskap som fanns samlad i ett rum. Jag luftade mina tankar på att försöka dra igång ett stickcafé på min lilla ort och fick stöd och bra ideér från flera lägerdeltagare. Det är roligt att befinna sig i ett sammanhang med sitt intresse, det kände jag under dessa dagar.