måndag 16 november 2015

Hösten 2015

 
Den här stackars bloggen har verkligen legat i träda. Här har påsken varat ända till jul, istället för tvärtom. Mest handlar det om prioriteringar, förstås, men lite om teknik också. Har inte lyckats publicera några inlägg från min bärbara eller surfplattan. Tycker samtidigt det är lite synd att inte dokumentera det jag gör. Men så kom jag att tänka på att blogger alltid har funkat från min gamla bärbara, som nästan är på väg till sällare jaktmarker. Det har säkert något med programvara och uppdateringar att göra. Någon som kan mer om sånt får gärna förklara för mig. Så nu skriver jag lite och håller tummarna när jag trycker på "publicera". När jag har lite mer ostyckad tid ska jag flytta över bloggen till någon domän som är kompatibel med de grejor jag använder till vardags. 
 
 
Den här fina koftan blev jag färdig med tidigt i höstas. Den hann flytta innan jag insåg att jag inte hade någon bättre bild på den än denna - framför allt har jag ingen bild med den fina ägaren inuti.Här ligger den slafsigt utslängd över soffkanten och man ser inte ens hur ärmarna ser ut. En Lewis från garnstudio till min äldsta son. Stickad helt enligt "receptet". Garn drops karisma och drops kidsilk precis som mönstret rekommenderar. Jag är inte längre hundra på vilken storlek jag hade på stickorna. Typiskt, man tror man ska komma ihåg. Men i just det här fallet spelar det ingen större roll. Om jag inte ska göra en likadan till yngste sonen... Jag brukar ofta få gå upp en halv eller t.o.m. en hel storlek på stickorna.

 
Här har vi Ypsilon. Hanne Falkenbergs design som jag föll för när vi var på Sommerfuglen i Köpenhamn för ett par år sen. Jag köpte aldrig ett kit i butiken, men jag ångrade mig svårt när jag kom hem. Fick skicka efter det istället. Jag började sticka och tyckte det var ett bra konstigt mönster. Många mönsterfärger skulle bara stickas en "rille". Konstigt att bara sticka ett varv med en färg, tänkte jag. Då kan man inte föra med sig garnändan till nästa rand i samma färg. Jag stickade och klippte garnändar för glatta livet och västen såg ut som en trasmatta. Tills insikten plötsligt drabbade mig: En "rille" = 2 varv. Ett varv på danska heter "pinde". Mitt randiga trassel var bara hälften så brett som det borde ha blivit vid det laget. Så går det när man inte tänker efter före!
 
Jag vet inte hur mycket av mitt dyra, danska ullgarn som fick sätta livet till under den resans gång. Jag hade ingen lust att börja skarva och pyssla. Den stackars nedbantade Ypsilonen ligger i en back tillsammans med ett enda trassel av garner. Istället provade jag att göra en Ypsilon med garner ur stashen. Jag har ju en smärre garnbutik härhemma. Jag har hunnit samla på mig en hel del under våra resor till Alanya.
 
Det är spännande att kombinera färger. Jag tyckte nystanen passade så bra ihop när jag gjorde min egen färgkombination till Ypsilon. Men nu, med facit i hand, skulle jag nog valt en mossgrön färg istället för den ljusgröna. I och för sig är jag väldigt förtjust i den ljusgröna, men den bleknar i sällskapet och blir nästan gul. Och då kan jag lite lagom filosofiskt avrunda dagens inpass med att konstatera att det är som med oss människor. Vi framträder olika i olika sällskap.
Ha en bra vecka! 

söndag 5 april 2015

Hoppas du har en bra påsk!

 


 
 
 Påsklovet började i Skåne där vi njöt av sköna dagar på svärmors torp. Makens dotter hade en utställning i Hammenhög tillsammans med två andra unga konstnärer.
 

 Det var en jättefin utställning. Jag blev väldigt förtjust i den här tavlan. Det blev svärmor också, så den får följa med henne hem. Vi köpte tre tavlor som vi ser fram emot att få hem när utställningen är över.
 
 
 Och så lite hantverksrelaterat... Jag har improviserat fram denna tunika på provdockan! Å, så roligt det är. Det är egentligen så jag tycker bäst om att ...så lustigt, jag har svårt att säga "skapa", det känns lite pretentiöst. Det är så jag tycker bäst om att hantverka, kanske? Men det är svårt att improvisera utan lite kunskaper i botten, så det är bra att jobba med beprövade mönster. Och jag har ännu inte lyckats lösa mysteriet med mitt skulderparti. Testar nu med en "broad back adjustment". Äsch, jag vet inte... jag orkar inte snöa in för mycket på tekniken, men samtidigt är det frustrerande att  aldrig bli riktigt nöjd. Min sömnad genomgår alltid flera stadier. Först det euforiska, när man hittat ett nytt mönster, eller som här, hittar på något eget. Så genomförandet, som är väldigt tillfredsställande och nästan meditativt. En fas då det känns som att "jodå, det blir nog något, detta". SEN... kommer kallduschen. "Shit, vad är detta?" Haha.... Då är jag väldigt missnöjd och hittar alla möjliga passformsfel på plagget och försöker analysera vad de kan bero på. Men sen kommer ytterligare en fas. Det är när jag har använt plagget ett tag och tänker att: "Men varför snöade jag in så mycket på den eller den detaljen? Det här funkar ju." 

 Om du som läser detta syr eller stickar - hur ser du på det där med passform? Har du hittat de justeringar du behöver göra? Eller kan du rent av sy upp ett mönster direkt ur påsen?
 Ha trevliga, sköna, kreativa helgdagar!



tisdag 10 februari 2015

Provar...

Blogger bråkar med mig. Nu har jag i flera dagars tid försökt publicera ett inlägg med bilder. Testar ett utan bilder. Funderar annars på att flytta bloggen.