Alanya och julklappar

Det har gått över en månad sen mitt senaste inlägg. Jobbet har lunkat på, det har blivit ovanligt lite stickat, mammas situation går framåt med myrsteg, ett litet myrsteg tar jättemycket energi och så får jag stanna och vila en stund, samla kraft inför nästa...lilla myrsteg. Jag påbörjade ytterligare en blogg,mamma har alzheimer , för att kunna skriva av mig lite när den sidan av min tillvaro känns för tung. Jag har inte skrivit mycket där, två inlägg hittills. Hela situationen känns tung, seg som sirap. Det är dels mammas eget mående, dels allt det praktiska runt omkring. Min man, min bror och jag åker till mammas hus i helgen. Det står tomt nu, fullt av hennes möbler och kläder och saker hon samlat under årens lopp. Saker som betyder mycket för henne. Hon kan bara ha en bråkdel av de sakerna på boendet.
 Vi får försöka ta ett litet steg i taget. På lördag försöker vi röja garaget - min man och min bror - och städa undan spår efter mammas sjukdomstid - jag. Beväpnad med klorin, skurtrasor, hinkar, svarta sopsäckar.....

 Men... vi har varit i Alanya på höstlovet.

Jag älskar den långa strandpromenaden vid havet. Vädret var underbart. Som svensk sommar. 25-30 grader och soligt. Vi badade i havet. Däremot var det alldeles för kallt vatten i utomhuspoolen nu. Nätterna var kyliga vilket har kylt ner poolen. Vi låg ute i solstolarna och sen gick vi in och badade i inomhuspoolen istället.

Att äga en lägenhet är inte samma sak som att ha en bostadsrätt. Med lägenheten följer mycket ansvar. Många lägenhetskomplex består av ett stort antal lägenheter, och ofta har man dessutom byggherren med som driver projektet vidare, vilket skapar stabilitet och en bättre ekonomi i föreningen. För när du köper en lägenhet i Turkiet blir du också delägare i en fastighet, i den gemensamma trädgården och poolområdet. Du blir arbetsgivare åt personalen, i vårt fall en fastighetsskötare och en nattvakt.
 Flower Garden är en, relativt sett, liten förening. Vi består av ett femtiotal lägenheter. Vi har ingen byggherre med oss i föreningen. De har lämnat efter att ha sjösatt lägenhetsområdet. Komplexet drivs av oss själva genom vår fantastiskt, otroligt duktiga styrelse. Det är svårt att kortfattat redogöra för händelseförloppet de senaste åren. Men i och med att vi sakta och säkert rättar till en del konstruktionsfel som fanns från början håller vi på att få riktigt fina fastigheter. Under hösten har taken på samtliga fyra hus i vårt lägenhetsområde lagts om. Takkonstruktionen var lite si som så - byggd med glad, kan jag säga turkisk, optimism. Det håller så länge det håller, och hur som helst regnar det inte så mycket i Alanya.... Det har varit problem med att det regnat in, men i år kommer vi inte att få de problemen.
 Vi hade årsmöte nu i slutet av oktober. Det var därför vi åkte ner. Det blev ett långt, men konstruktivt möte. Och därtill fick vi en skön höstvecka i solen. Om jag hade ett distansarbete som kunde skötas via datorn skulle jag stanna i Alanya hela hösten....

 Vi har ju köpt ytterligare en lägenhet i Alanya. Som kontrast till Flower Garden valde vi denna gång att köpa av en av de största byggherrarna i Alanya, Oguzhan Construction. De finns med också när byggnationen är avslutad. De är med i styrelsen och driver anläggningen. Det blir intressant att se hur det fungerar i ett sådant lägenhetsområde.

 Men än så länge är det inte klart. Vi gick så klart och tittade till vår "baby".

 

 

Här är fasaden till A-blocket där vår lägenhet ligger. På tredje våningen, till vänster, är det ett större hål i fasaden. Det är en trädgård. Jag är lite fundersam på Oguzhans nya grepp, att spränga in trädgårdar i fasaden. Vad händer när träden blir större? Man måste hålla koll på rötterna. Och kommer inte fukten från jorden att påverka fasaden? Men visst ser det spännande ut, ger lite liv åt fasaden. Vår lägenhet ligger på tredje våningen, på hörnan till vänster om trädgården.

 

 

 Så här ser projektets "lillebror" ut. Vi har sett att Oguzhan gör såhär på flera håll. Man bygger ett stort projekt och så placerar man ett mindre projekt i samma stil i närheten, något enklare och med färre faciliteter. Detta är ett komplex bestående av två hus. Det heter Crystal towers. Fasaderna är desamma som på våra i Crystal Park.

 

 

Crystal Towers har kommit längre och är snart inflyttningsklart. Poolområdet står färdigt.

 

Och till slut lite stickrelaterat:

 

Present. Lite hysch-hysch. Maluka.

.

 

Jag stickar Maluka i Lady Godiva. Som ni ser på etiketten: 50% silke, 50% ull. Mjukt och skönt. Stickor nr 5.

 

 

Jag är hemma idag. Efter en hård inre kamp i morse gav jag vika för min förkylning. Jag är så trött på att vara förkyld, det har varit hopplöst i höst. Jag hade en förkylning tidigare i höstas som höll i sig i tre veckor. Jag stannade inte hemma från jobbet en dag. Jag segade mig i väg och satt och hostade och nös på mina stackars elever. Sen har jag varit frisk några veckor och tänkte att: puuh, nu är det klart för den här gången. Men då kom nästa släng. Samma sak igen: Ont i halsen, ont i öronen, slem, slem, slem... Och nu kände jag att jag ORKAR inte med en ny period med sjuknärvaro på jobbet, hur oumbärlig jag än må vara. (Hö.) Så jag har halvlegat i soffan hela förmiddagen och i stort sett inte orkat röra en fena. Ja, jag gnäller. Det är riktigt skönt och uppfriskande. Nu ska jag dyka ner i soffan igen (som om jag hade lämnat den ;) )med en stor kopp te spetsad med en rejäl slurk Jägermeister. Ha en skön arbetsvecka, hoppas ni är friska, alla därute! :)

 

 Nej, men nu såg jag att min rubrik är lite ologisk. Alanya och julklappar, vaddå julklappar? Det produceras mer än ovanstående Maluka. Två av Visa-Lisas underbara Gratitude ligger också i projektpåsen. Så var det med julklapparna. :) 

 

Garnnörderi...:)

Maluka färdig. Den har gett upphov till många små inre kamper. Jag blev förtjust i mönstret när jag såg det på Ravelry. Och jag blev förtjust i garnet när jag klappade det i Fattigskogen. Sen hände nåt under resans gång. Plötsligt var spetskanten urträlig att sticka och jag längtade efter det rätstickade partiet med de förkortade varven, för det partiet är bra och snabb TV-stickning. Jag hade små uppgörelser med mig själv: "Men sticka ett par uddar per bussresa..." För det var ju trots allt bra pendlarstickning. Och så gjorde jag. Under tiden hade också min inställning till garnet ändrats. Men varför dessa omedvetna, små inre processer? Så onödiga. Men...Jag tyckte inte om garnet längre. Ville bara sticka i Colinette Art. Tyckte plötsligt att Colinette Art har så härlig struktur och det blir så bra stadga i både sjal och mössa. 

Igår blev Maluka klar. Jag lade den över axlarna och var helt såld igen. Jag tackade min lyckliga stjärna för att jag inte gått på min impuls och beställt en hel hög Colinette Art härvor. För titta här vilka underbara färger Colinette säljer. Har inte sett ett så stort utbud hos någon svensk försäljare, men jag har inte letat direkt systematiskt heller.

 

Så nu blir det ytterligare en

 

 

Lattice hat som får matcha Maluka-sjalen. Och garnet, som gett upphov till dessa inre stridigheter, är Manos Silk Blend. Nu länkade jag till en garnaffär, men den finns hos många, det är inte min mening att göra reklam för någon speciell affär.

Ett mjukt och underbart garn, men enligt min mening aningens för mjukt att sticka i. Jag tycker om garn med lite stadga, men slutresultatet fick mig trots allt att kapitulera.

Jag gick en sväng till min LYS i fredags. De inre rösterna sa åt mig att jag dessutom måste provsticka ett set i detta ljuvliga garn.

Underbara färger. Härlig stadga i garnet, precis som jag vill ha det. :) Litet frågetecken kring klifaktorn, därför provstickning innan jag bestämmer om det blir ett gäng julklappar av detta. BH-testet, som jag lärde mig i Fattigskogen, är inte hundra procent tillförlitligt.:) Jo, om man genomför det fullt ut, men det har jag inte tålamod till. Det är först när jag går med sjalen runt halsen "på riktigt" som jag märker om det funkar eller inte.

Kliigt eller inte, jag bara måste provsticka detta garn!

Och slutligen...

 

Detta ljuvliga garn har väl inte undgått någon? Crazy Zauberball. Vad det ska bli av detta har jag inte bestämt än. Det var bara vackert att se på. :)

Ja.. lite garntankar. Ha en bra vecka!

 

 



Dagens Alanya-bilder

Nu när höstrusket har börjat lägra sig över oss kan det vara skönt med några återblickar, för att påminna sig om att det kommer soligare dagar igen. :)

 Vi var i Alanya i månadsskiftet juni-juli. Redan då var det ordentligt varmt. Då kan det vara skönt att åka upp i bergen. Här gjorde vi en utflykt till en närbelägen grotta, Dim Cavern.

 Maken och sönerna beundrar utsikten utanför ingången till grottan. Bergen som kringgärdar Alanya är riktigt imponerande. När man kör på de smala vägarna upplever man naturens styrka på ett påtagligt sätt.

 En detalj från vägen ner i grottan. Grottan är fint iordningsställd med gångvägar och belysning på strategiska ställen. Mer vågrät än lodrät promenad. Man kommer ca 700 meter in i berget, så grottan är inte så stor, men väl värd ett besök. En varm dag svalkar det dessutom välgörande.

Efter utflykten kan det vara skönt att softa i vilstolen på balkongen. :)

Ny passion!

Lattice hat av Sarah Arnold.

Ett snabbt och fantastiskt roligt mönster. Jag rynkade lite på näsan först, när jag såg att mössan var virkad. Trodde att jag hellre ville sticka. Men när jag hade satt igång var jag fast. Det var omväxlande och gick fort. Klart på ett par dagar.

Det här blir vinterns favorit. Den har en väldigt skön passform. Jag har svårt att hitta mössor jag trivs i, men denna satt som gjuten.

Gallermönstret ovanpå mössan är vackert att se på och roligt att göra.
Det gick åt 90 g Colinette Art. (156 meter.) Det är garn från samma färgbad som jag stickade VisaLisas Gratitude i, Velvet 116 Plum från april 2012.

Det är lite kul. Hela mönstret inleds med de avskräckande orden : "This is not a beginners pattern!" Det fick mig att tveka, men en nybörjare är jag ju ändå inte. Lite youtubande för att komma tillrätta med FPDC och BPDC (front resp back post double crochet) så gick det som en dans.

Det kommer garanterat att bli fler. Jag hade glömt att det var så kul att virka! :)

Trevlig helg!



FO:s och nya WIP:ar

Japp, nu har här färdigställts lite:

En Ishbel i ett multifärgat garn som inte riktigt kommer till sin rätt på pusselmattan. Jitterbug, 100% merino. Ska bli en julklapp, snacka om att jag är ute i god tid! :)

 

 

 

VisaLisas fina mönster Gratitude Leaf Shawl. Före...

och efter. Den ligger "på tork" däruppe. Jag stickade den i Colinette Art, ett underbart garn att sticka i. Lite kli-varning när sjalen är på. Det gick åt 154 g, 267 meter, räknade jag ut, eftersom jag har lust att sticka fler.

Och så något som ser ut att kunna bli en följeslagare: Mina kära Candle power socks. Jag stickade ett par blå tidigare och de var tänkta åt min kära kusin, men jag blev a)inte färdig med dem i tid för mitt besök hos henne, b) kär i dem själv. Så snabbt fram med stickorna och producera ett nytt par. Nu får hon dessa i julklapp. Ja, jag säger det: framförhållning, mitt nya motto! (Hö! :) Den som lever får se.)

Stickade med ullgarn ur "stashen" (har jag förstått att man kallar de där skuldhyllorna i garderoben som ständigt är proppfulla, eftersom man inte använder dem utan bara fyller på med nytt).

 

Nya planer:

 

 

Harvest Dew. Ett mönster som fascinerade mig, för att det verkar framhävas bättre när man har multifärgade garner. Stashen innehåller ett flertal multifärgade garner som jag blev förjust i i min LYS i Alanya. Efter att ha genomgått några stickäventyr med dessa garner känns de inte så fräscha längre, men nu kanske de kan få nytt liv. Note to self: När jag blir förtjust i ett garn behöver jag kanske inte köpa 10 nystan av det. Om jag inte ska sticka ett väldigt stort plagg, då, förstås.

 Jag blir inspirerad av alla fantastiska stickbloggar. Jag brukar klicka lite på måfå i stickameras blogglista och det finns hur många som helst i detta avlånga land som dels är otroligt duktiga med stickor och virknålar, och dels dessutom lägger ner tid på att dokumentera det så snyggt, till glädje för oss andra.

När jag läste den fina bloggen Stickaovirka blev jag så sugen på att sticka dessa sockor som hon har stickat i flera exemplar.



Det är ett drops-mönster som ännu inte har något namn. Stickaovirka har gjort så fina färgsammansättningar, det var de som inspirerade mig snarare än mönstret. Dessa garnnystan plockar jag fram för att se om jag kan göra något utav.

 

 

Och slutligen: Pågående projekt som är ett perfekt pendlarprojerkt. Sjalen Maluka. Jag stickar i Manos Silk Blend. 270 meter på en härva. Jag räknar kallt med att det räcker. :) 267 meter till gratitude, så.... 3 meters marginal, om den kräver ungefär lika mycket. Man måste införa lite spänning i tillvaron där det går.

 Och därmed återgår jag till att vårda min förkylning. Maken och yngste sonen genomlevde den förra veckan och lagom till igår, lördag, var det min tur. Igår var jag helt däckad och tacksam för att det var lördag. På det viset slapp jag karensdag. Praktiskt om man kan schemalägga sjukperioder till helgerna. Idag är jag en smula bättre, orkar sitta i soffan och blogga och planera nya stickäventyr.

 Ha en bra vecka!

 

 

 



FO och WIP:s

Ojoj..tror varje inlägg får starta med "nu har det gått lång tid sen sist". Vägen är lite gropig just nu. Jag tröstar mig med att vissa faser i livet är sådana. Det är tungt med mamma och hennes nya boende. Tack och lov för min kollega som "går före" mig med ett par år i den här processen. Jag tänker ofta på det han berättat om hur första året för hans mamma på nya boendet var. Att dela erfarenheter betyder så otroligt mycket. Jag behöver bara säga några få ord om vad som händer så VET han, för han har varit där. Akuten. Vill hem. Alla som upplevt detta - alla som har föräldrar i den här fasen av livet - vet ju.
 Jag tränar mig på att inte låta detta ta för stor plats, för ett tag i somras tog det över fullständigt. Om man kan teckna mitt liv som en stor cirkel så är detta EN tårtbit. Inte mer. Jag känner ändå tacksamhet för den tårtbiten, för den berikar mig mycket, trots att det är tungt också. Men när jag varit hos mamma, eller haft nån vårdkontakt, eller ägnat en stund åt hennes ekonomi, så är det bra sen. Jag tränar mig på att bryta, både tankegångar och samtal som handlar om henne och hennes situation.
 Nu har jag dessutom känt mig halvt bedövad av intensiteten i uppstarten på jobbet. Samtidigt känns det så otroligt roligt! Jag tycker det är så kul och jag har så många ideer och jag tror jag har lärt mig hantera det så jag inte gör allt på en gång och tar i så jag spricker. De här första veckorna går jag nog långt över mina 10 timmars förtroendetid/vecka, men det får jag ta igen sen, när allt börjar rulla.

 Och så stickningen, då. :) Där har jag också tusen och en ideer om vad jag vill göra.
Men först, ett FO:

Mina Candlepower socks. Om någon av er från fattigskogen läser det här så kommer ni kanske ihåg att jag satt och stickade på dem rätt intensivt för att de skulle bli klara till helgen därpå. Det blev de inte. Det blev inga candlepower sockor till min kära kusin. De blev dessutom så sköna så jag ville ha ett par själva, när de nu ändå inte blev klara i tid.

.

Istället stickar jag nu ett nytt par till Sirkka. Ett jättetrevligt mönster, roligt att sticka. Mönstret är lätt att memorera och omväxlande att sticka. Stickar som vanligt i mitt 100%-iga superwash-ullgarn från Turkiet på stickor 2,5. Tån blir fin, man "graftar" ihop den. Jag vet inte vad "grafting" heter på svenska.

Närbild på en ljuslåga.

Och så har jag påbörjat fina Visa-Lisas underbara sjalmönster Gratitude. Vi som var i Fattigskogen fick ett mönster till skänks, tusen tack! Självklart hade jag inte tvekat ändå att köpa detta mönster. Jag tycker det är viktigt och självklart att de som konstruerar mönster som är till så stor glädje för oss andra ska få lön för mödan, det blir nog inte många spottstyvrar ändå. :)

Och appropå vackert hantverk: Så här fina klockor gör min morbror. Båda dessa klockor hängde/stod hemma hos min kusin Sirkka i Finland. Fantastiskt detaljarbete av min kreativa morbror.

Guldklocka.

Fina Sirkka med sin rara man Mauri. Jag har ingen "riktig" syster, men i Sirkka är jag så nära en syster jag kan komma.

Jaha, vad är nu detta? Min duktiga man har rivit ut badrummet på bottenvåningen. Projektet har pågått ett tag nu, vid sidan av allt annat liv, s.a.s. Att vi "bara" har ett badrum just nu leder till planering av logistiken i det övre badrummet. Son 1 har sovmorgon på tisdagar, vilket leder till att vi andra kan sova en kvart längre...:)

Nytt rör.

När man kommer hem till oss är det här den första synen som möter en.  Badkaret står och väntar på att få flytta in på riktigt.  

En annan typ av WIP.

Dags för arbetsvecka! Jag sätter mig med förberedelser nu, är riktigt sugen på att kasta mig över jobbet. Ha en bra vecka!

På stickorna nu

Candlepower socks.

Stickas i mitt turkiska ullgarn på stickor 2,5.



Sjalen Ishbel.

Jag såg flera i Fattigskogen som hade den och blev genast sugen att sticka mig en egen. Stickor nr 4, garnet är Elsebeth Lavolds Silky wool, 50 g=175 m. 45% ull, 35% silke, 20% nylon. Jag är å min sida inte 100 % förtjust i detta garn. Det känns som om sjalen kommer att bli sladdrig och noppig inom kort.

För några år sen hade jag pippi på kärleksknutar. Virkade fyra sjalar i detta garn, men i olika färger. Garnet är Rowans Damask, 57% viscose, 22% linne, 21% acryl. 50 g=105 m.

Jag gjorde en milt lila till min kära faster. (Som inte längre lever. Hon gick bort förra året.) En rosa till mamma. En grön som jag behöll själv. Och så påbörjade jag denna blåa utan något klart syfte vilket resulterade i att den hamnade i UFO-högen, någonstans långt inne i Den Där Garderoben. Hemkommen från Fattigskogen öppnade jag dörren till DDG. Mina nya nystan måste ju bo någonstans. Jag plockade fram den här blåa sjalen och såg att den egentligen är färdig. Fäste trådarna på den. Från UFO till FO på 5 minuter. :)