Wips och FO:s

Jag läser många av era bloggar, alla kära stickvänner därute, och jag blir så otroligt inspirerad. Vill gärna sälla mig till er skara, även om jag inte är på långa vägar så produktiv som många av er.
 Min stick-karriär började för ett par år sen... Eller för länge sen, beroende på hur man ser det. Min mamma är textilare och jag lärde mig sticka och virka av henne. Jag virkade rätt mycket som tonåring. Sen tog andra intressen över. För ett par år sen vaknade mitt intresse för handarbete till liv igen. Jag fick för mig att jag skulle sticka ett par sockor. Det hade jag aldrig gjort. "Hur svårt kan det vara?" tänkte jag och stavade mig igenom mitt första mönster från Drops design.
 Många hälar senare kan jag konstatera att jag bara börjat ana vidden av stick-riket.
 Nå, här kommer i alla fall en liten kavalkad utav det jag åstadkommit de senaste månaderna. Plus mina 4 WIP:s. Och liksom jag sett att många av er gör, säger jag nu STOPP till mig själv. Inget mer garn, inga fler knit-pro-tippar (det där ljuvliga setet i symphonie wood...) förrän mina 4 arbeten är avslutade. 2 av dem är sockor och jag är trött på sockor nu. Men de ska av stickorna!

 Först några färdiga skapelser. Sockor till äldste sonen. Ribbningen ur boken "Sensational knitted socks" av Charlene Schurch. Twin rib, heter den här. Jag lade upp 72 maskor på stickor 2,5. Garnet är från Turkiet. Jag fyller alltid resväskan när vi är där. Det är ett 100 % ullgarn, 5 TL (1 Tl är ung. 3,6 SEK) för 100 g superwash ull.

Yngste sonen fick annan färg och annat mönster. Ribbningen heter "oblique openwork". Ett behagligt, elastiskt mönster. Som vanligt upplägg 72 maskor, stickor 2,5. Gör jag på alla sockor till mina tre gubbar nu för tiden.

Så här ser "oblique openwork" ut vid lite närmare skärskådande. Den snor sig lite, men hemskt skön att ha på!

En sjal som skulle bli en tubsjal. Kanske syr jag ihop den, kanske repar jag upp den. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Som så ofta blev jag förälskad i en textur. Kommer inte ihåg vad detta sätt att sticka heter, jag såg det på youtube. Jag började på prov, det såg så kul ut. Och vips hade det blivit en hel sjal, men egentligen är den för bred och för kort. Jag är inte riktigt nöjd. Stickad på stickor nr 8 i Vamsegarn.

Men visst är väl ytan underbart vacker? Den ser nästan krokad ut. Känns så, också. Jaaa...och garnet är lite för tjockt, den är liksom inte mysig och gosig att ha runt halsen. Det lutar starkt åt upprepning.

Och så till de där sorgliga WIP:s som snart övergår till att vara UFO:s.

Sockor till maken. Ytterligare en ribbning ur "Sensational ribbed socks", men det var alltså tredje paret ut inom loppet av några veckor och plötsligt bara tvärtröttnade jag på allt vad sockstickning hette. "Slipped-stitch rib" heter den här varianten.

Tjaa.. de här sockorna.. vet jag inte ens riktigt när jag påbörjade. De är nog inga WIP:s längre. De har legat och marinerat i "borde"- lådan bra länge nu. Men är det inte onödigt? Nästan klara, och de går ju så fort att sticka egentligen. Det här är min standardmodell till mig själv. Inte alltför långt skaft, dubbelt garn så de blir som nästan tovade. De är så varma och sköna. Jag har dem som tofflor. Jag stickar nog klart dem när innevarande par är utslitna.
 Men just nu har jag ju roligare saker för mig:

Underbara Candle flame! Jag påbörjade den strax innan jag for till Turkiet för två veckor sen. Stickade därnere tills garnet tog slut - trots att vi bara var nere några dagar.Jag avhöll mig från att åka till lokala garnbutiken och inhandla mer garn eftersom jag visste att jag hade 5 nystan till därhemma. (Istället åkte jag till lokala garnbutiken och inhandlade en massa annat godis. Får nog vid tillfälle visa upp bilder på alla garnnystan som åkte med hem den här gången.)
 Sen jag kom hem har den troget legat i knäet på mig i TV-soffan. Varm och skön att sticka på.

Vackra ljuslågor. Jag har sett i ett par andra stickbloggar att några har valt att sticka den med 3 aviga mellan lågorna. Jag kan förstå varför. Egentligen skulle jag kanske inte vilja ha den längre nu, men en bra bit bredare. Men.. nu får den bli såväl lång som bred.
Och till sist. Julklapp till mamma.

Mohairgarn från Turkiet. Jag köpte in ett ganska stort parti när vi var nere sommaren 2010. De kostade bara några TL/nystan. Jag köpte både blåmelerat och brunmelerat garn. Nu sitter en sjal på stickor nr 12 och väntar på att bli en julklapp till min mamma. Mönstret kommer från Drops design. Mönstret kallas björnbärsmönster. Jag kan inte se något namn på sjalen på diagrammet jag dragit ut på nätet, men det är modell 0-290.

Närbild på "björnbären". Syns det något i allt luddet?
Klockan är 4 på eftermiddagen och skymningen faller utanför fönstret. Dags att sätta sig i TV-soffan med en kopp kaffe och ljus både i ljusstaken och på stickorna!

Blåbär och jogging

Idag har varit en produktiv dag. Förmiddagen var sval och molnig. Jag gick ut i skogen vid halvtio på förmiddagen. Jag behöver inte gå många meter - vi har en stig rakt ut i skogen bakom huset. Efter två och en halv timme var jag tillbaka med 3 liter blåbär. Man får kämpa för sina bär i år, men jag är envis och vill i alla fall ha lite i frysen när vintern kommer. Det är så mysigt på helgmorgnarna, min man brukar gå upp och göra smoothies av vad vi nu råkar ha i frys och kyl och så kommer han upp med kaffe och smoothie till mig. Jag visualiserade dessa vitaminkickar när jag kröp runt i blåbärsriset och sjasade bort myggor och fästingar. Nej, faktiskt bara en fästing. De där små rackarna är en smolk i glädjebägaren, men ska man tänka så finns ju många smolkar. I år har vi ju också blivit varnade för dvärgbandmaskar. Jag vågar inte äta blåbären råa. Jag kokar ihop dem med socker och fryser ner röran i portionsförpackningar. Sen kan man ta upp det och göra vad man vill - smoothies, som sagt, eller paj eller kräm eller något annat gott.
 Jag gick hem med mina bär och stack ut direkt igen på min 7,5 kilometersrunda. Jag njuter inte av själva löpningen, men jag njuter av känslan mellan mina träningspass. Känslan när man har sprungit är så skön och det är skönt att orka springa upp och ner för trapporna hemma.(Tvättstugan i källaren och sovrummen på övervåningen.)
 När jag kommit hem gjorde jag något jag aldrig gjort, tror jag. Eller kanske nån enstaka gång. Jag målade tånaglarna och smorde in fötterna med en fotkräm som stått i skåpet hur länge som helst, men som jag aldrig tagit mig tid att använda. Skönt att pyssla om fötterna lite. Jag har problem med fötterna av och till. Jag tror det hänger ihop med mina joggingskor. När nästa lön kommer ska jag köpa nya.
 Sen la jag mig i TV-soffan och åt god mat och tittade på en film. 
 Imorgon ska jag åka hem till min mamma och hjälpa henne med trädgården.
 Hmmm... lustigt, det här. Jag vet ännu inte hur jag vill ha det med bloggen, vad jag vill och hur anonym jag vill vara, eller ens om jag vill skriva på svenska. Skulle jag lika gärna kunna skriva dagbok? Jag provar mig fram ett tag och ser.

Test

De senaste dagarna har jag varit alldeles uppslukad av en blogg som jag hittade av en ren slump. Jag ska länka till den senare, när jag vet hur allt fungerar. Nu skriver jag en test-text för att se hur sidan ser ut. Den bloggen - och kommunikationen jag har haft med bloggens innehavare - gjorde mig lite nyfiken på det här med bloggande. Precis som hon känner jag att det är något jag vill göra för min egen skull. Dels har jag mycket jag vill dokumentera. Dels är det skönt att bara skriva av sig ibland.
 Men nu går åskan, så nu borde vi kanske dra ur alla apparater här hemma? Det är torrt i markerna så det var riktigt skönt när det kom en rejäl regnskur för en liten stund sen. Åskan, däremot, kan jag både ha och mista.
 Hmm.. ingen mer åskknall. Jag skriver en liten stund till och hoppas på det bästa.
 Denna tappra bloggare, som har inspirerat mig så mycket, bjuder på sig själv och sitt liv på ett sätt som stämmer till eftertanke. Hon hjälpte mig t.o.m. när jag - efter ett uppehåll på några veckor - gav mig ut och sprang igår. Jag sprang "7 och en halvan". Kroppen muttrade till en början. Jag har ingen lätt match med mig själv när jag motionerar. Jag har en bild i huvudet av att jag studsar fram, lätt som en gasell, men verkligheten matchar inte riktigt. Dessutom har jag en liten röst som motarbetar mig. "Men nu har du väl sprungit långt nog? Du är ju i ganska bra form egentligen. Det räcker, unna dig att gå nu."
 Igår övervann jag mitt motstånd genom att tänka på min bloggvän som bor i en liten bergsby i Turkiet. Jag tänkte på henne och hennes vardag, hur motigt och stretigt och många gånger fattigt hon och hennes man har haft det, men hur hon ändå gnetar på, dag efter dag. Hon håller modet uppe och ger aldrig upp och tillvaron är inte alltid så glamorös men hon finner glädje i det lilla. Den bilden gav mig också en smula mer uthållighet när jag lunkade min runda i solgasset.
 Idag har jag plockat blåbär för andra gången denna säsong. I förrgår plockade jag 1 1/2 liter och det blev lika mycket idag. Den förra omgången använde jag direkt, till en paj. Dagens skörd kokade jag upp och rörde med socker. Jag ska frysa ner det och använda till makens födelsedagstårta i slutet av månaden. Jag hoppas komma ut och få några liter till i frysen. Det är inte jättemycket blåbär i år. Man får vara ganska ihärdig om man ska skaka fram en liter ur skogen. Idag var jag ute i en och en halv timme.
 Så. Det får räcka som test.