Inbrott!

När jag publicerat föregående inlägg satte jag mig och jobbade. Jag har en större sak som måste bli färdig nu i veckan. Kände mig belåten när jag jobbat några timmar, för jag var verkligen igång. En hel lång söndageftermiddag sträckte ut sig framför mig. Äntligen skulle jag få göra klart! Jag var ungefär halvvägs och gick ner i köket efter en kopp kaffe.
 Då ringer mammas granne.
 En inbrottsvåg i mammas bostadsområde. Det hade varit tre inbrott hos mammas närmsta grannar. De hade kommit att tänka på mammas hus och gått runt för att titta hur det såg ut. Ett fönster stod öppet. De frågade polisen vad de skulle göra. Polisen sa att varken de eller grannarna kunde gå in. Så närmsta grannen ringde mig. "Bli inte orolig nu, men...."
 Min bror och jag fick kasta oss i bilen och köra de 10 milen hem till mamma.
 Fönstret var visserligen öppet, men ingen hade gått in. Såvitt vi kunde se var inget rört och inget försvunnet. Vi har inga värdesaker kvar i huset.
 En av grannarna hade precis varit borta över helgen och kommit hem till ett fullständigt upponervänt hus. De hade rivit ur alla lådor. "De har till och med varit i sängarna", sa grannen uppgiven/förbannad.
 Polisen var där. De sa att det är en östeuropeisk liga som härjar i bostadsområdet just nu. De tar sig in och plockar åt sig guld och den utländska valuta man har hemma. De är inte intresserade av något annat, vare sig elektronik eller svenska kontanter. En annan granne hade haft tusentals svenska kronor liggande hemma. De hade fått bli kvar.
 Vi vet inte varför fönstret var öppet. Om de hade gått in borde de inte ha gått ut samma väg, då borde ytterdörren ha stått olåst. Alternativt, om de blivit skrämda och stuckit ut samma väg som de kom, så borde sakerna i fönstret, blomkrukor och lampor, blivit omkullvälta.
 Vi kollade alla fönster och dörrar, pratade med grannarna och åkte hem igen.
 Vad kan man säga? Vilken j-a förödelse hos grannen, jag lider med dem. Att komma hem och hitta sitt hem upp och ner. Vilken chock.
 Vi kan vara glada att det inte hänt något hemma hos mamma. Nu får vi skynda på med röjning och de renoveringar som behöver göras så vi kan sälja.

Lödder

tänkte jag på i morse. Kommer ni ihåg - TV-serien från slutet av 70-talet som parodierade det nya fenomenet TV-såpan? Anders Gernandt ställde en rad frågor i slutet av varje avsnitt som skulle locka en att titta nästa gång. Jag funderade på WIP:s och tänkte att livet också kan formuleras som en rad WIP:s. Eller LIPS kanske :). Life in progress.

 

 

Genom ett regnvått fönster. Släpkärran vilar sig efter gårdagens äventyr. Vi fick riktigt mycket gjort hemma hos mamma. Det kändes skönt och frigjorde en massa energi! Yes! Tänk att det är så befriande att slänga. Steg ett är att förbereda huset för en visning.

 

 



 

Mamma har sytt i hela sitt liv. Gått diverse utbildningar, men pgra sina omständigheter inte riktigt utnyttjat sina kunskaper yrkesmässigt. Hon har ett helt rum fyllt av tyger. Titta vilka godbitar!

 

Jag blir sugen på att sy en sån här.



Mild novemberdag

 

Fredag. Tidig hemgång. :) Härligt. En eftermiddag för mig själv. Innan jag börjar städa köket (en bomb slog ner där i morse) och fundera på middag hinner jag sitta en stund med WIP:arna. Jag tänkte lyssna på stickpodden under tiden. Jag har sett att många länkar till den på sina bloggar och det var på det sättet jag också fick reda på den. Två duktiga personer, Elin och Klara, har hittills gjort sex avsnitt där de pratar om stickning och stickrelaterade ting. Avkopplande lyssning. Jag ska göra precis som de har sagt i de avsnitt jag lyssnat på: Häll upp en kopp kaffe, på med lurarna så kör vi! :)

 

 

 

WIP:arna som ska arbetas på under tiden är dessa. På ankan ligger en tingest som är lite mer mintgrön i verkligheten. Det är sjalen Marin av designern Ysolda Teague. Jag fastnade för den på Ravelry. När jag såg den dök tre nystan ur stashen upp för min inre syn. Jag hade tre nystan Baby Alpaca Silk liggande. När jag börjat sticka var jag helt fast. Lustigt att det är sån skillnad på mönster och mönster. Mönstret till Marin känns genomtänkt och roligt att sticka - lättstickat, men med något som händer på varje varv. Hur kan det vara sån skillnad trots att det "bara" är ett diagram eller en tämligen torr beskrivning som är nedtecknad. Jag har förundrats över det när det gäller sudoku också. Det känns skillnad på olika konstruktörer.

Ysolda Teagues namn stöter man på lite överallt när man snubblar runt i stickvärlden. På denna sida kan man sitta och drömma en stund över hennes fantastiska mönster.

 

Jag ska också göra några uddar på spetskanten till min fjärde Maluka . Här ligger 24 uddar utspridda på vår trappa.10 kvar!

 

 

Stickas i Manos silk blend . Stickor nr 5. Trots att det är min fjärde Maluka ledsnar jag inte. Mönstret är snabbstickat och lätt att lära sig utantill och ändå tillräckligt omväxlande. Och framför allt tycker jag om det färdiga resultatet.

Ha en skön helg! Dags för Stickpodden. :)



Ikväll....

är maken borta och spelar dart. Jag passar på att jobba lite...

 

och sitta och stickmysa lite framför TV:n. Det oformliga byltet i förgrunden är lite halvhemligt, även om jag inte tror mottagaren tassar runt på bloggen och tjuvkikar. :)

Kaffekoppen är den sista av mina absoluta favoritmuggar. En Höganäs. Jag har förgäves letat efter fler i diverse antikvitetsaffärer. Den gröna varianten, något större än kaffekopparna, men samma form, hittar man då och då. Jag har t.ex. sett dem på en auktion på Tradera. Men min bruna kaffekopp verkar vara den enda överlevande av sitt slag. Du kan inte tipsa mig om var jag kan få tag i dem?

 

En annan halvhemlig sak, men jag kunde inte låta bli att lägga upp den här bilden. Jag är nöjd. :)

Alanya och julklappar

Det har gått över en månad sen mitt senaste inlägg. Jobbet har lunkat på, det har blivit ovanligt lite stickat, mammas situation går framåt med myrsteg, ett litet myrsteg tar jättemycket energi och så får jag stanna och vila en stund, samla kraft inför nästa...lilla myrsteg. Jag påbörjade ytterligare en blogg,mamma har alzheimer , för att kunna skriva av mig lite när den sidan av min tillvaro känns för tung. Jag har inte skrivit mycket där, två inlägg hittills. Hela situationen känns tung, seg som sirap. Det är dels mammas eget mående, dels allt det praktiska runt omkring. Min man, min bror och jag åker till mammas hus i helgen. Det står tomt nu, fullt av hennes möbler och kläder och saker hon samlat under årens lopp. Saker som betyder mycket för henne. Hon kan bara ha en bråkdel av de sakerna på boendet.
 Vi får försöka ta ett litet steg i taget. På lördag försöker vi röja garaget - min man och min bror - och städa undan spår efter mammas sjukdomstid - jag. Beväpnad med klorin, skurtrasor, hinkar, svarta sopsäckar.....

 Men... vi har varit i Alanya på höstlovet.

Jag älskar den långa strandpromenaden vid havet. Vädret var underbart. Som svensk sommar. 25-30 grader och soligt. Vi badade i havet. Däremot var det alldeles för kallt vatten i utomhuspoolen nu. Nätterna var kyliga vilket har kylt ner poolen. Vi låg ute i solstolarna och sen gick vi in och badade i inomhuspoolen istället.

Att äga en lägenhet är inte samma sak som att ha en bostadsrätt. Med lägenheten följer mycket ansvar. Många lägenhetskomplex består av ett stort antal lägenheter, och ofta har man dessutom byggherren med som driver projektet vidare, vilket skapar stabilitet och en bättre ekonomi i föreningen. För när du köper en lägenhet i Turkiet blir du också delägare i en fastighet, i den gemensamma trädgården och poolområdet. Du blir arbetsgivare åt personalen, i vårt fall en fastighetsskötare och en nattvakt.
 Flower Garden är en, relativt sett, liten förening. Vi består av ett femtiotal lägenheter. Vi har ingen byggherre med oss i föreningen. De har lämnat efter att ha sjösatt lägenhetsområdet. Komplexet drivs av oss själva genom vår fantastiskt, otroligt duktiga styrelse. Det är svårt att kortfattat redogöra för händelseförloppet de senaste åren. Men i och med att vi sakta och säkert rättar till en del konstruktionsfel som fanns från början håller vi på att få riktigt fina fastigheter. Under hösten har taken på samtliga fyra hus i vårt lägenhetsområde lagts om. Takkonstruktionen var lite si som så - byggd med glad, kan jag säga turkisk, optimism. Det håller så länge det håller, och hur som helst regnar det inte så mycket i Alanya.... Det har varit problem med att det regnat in, men i år kommer vi inte att få de problemen.
 Vi hade årsmöte nu i slutet av oktober. Det var därför vi åkte ner. Det blev ett långt, men konstruktivt möte. Och därtill fick vi en skön höstvecka i solen. Om jag hade ett distansarbete som kunde skötas via datorn skulle jag stanna i Alanya hela hösten....

 Vi har ju köpt ytterligare en lägenhet i Alanya. Som kontrast till Flower Garden valde vi denna gång att köpa av en av de största byggherrarna i Alanya, Oguzhan Construction. De finns med också när byggnationen är avslutad. De är med i styrelsen och driver anläggningen. Det blir intressant att se hur det fungerar i ett sådant lägenhetsområde.

 Men än så länge är det inte klart. Vi gick så klart och tittade till vår "baby".

 

 

Här är fasaden till A-blocket där vår lägenhet ligger. På tredje våningen, till vänster, är det ett större hål i fasaden. Det är en trädgård. Jag är lite fundersam på Oguzhans nya grepp, att spränga in trädgårdar i fasaden. Vad händer när träden blir större? Man måste hålla koll på rötterna. Och kommer inte fukten från jorden att påverka fasaden? Men visst ser det spännande ut, ger lite liv åt fasaden. Vår lägenhet ligger på tredje våningen, på hörnan till vänster om trädgården.

 

 

 Så här ser projektets "lillebror" ut. Vi har sett att Oguzhan gör såhär på flera håll. Man bygger ett stort projekt och så placerar man ett mindre projekt i samma stil i närheten, något enklare och med färre faciliteter. Detta är ett komplex bestående av två hus. Det heter Crystal towers. Fasaderna är desamma som på våra i Crystal Park.

 

 

Crystal Towers har kommit längre och är snart inflyttningsklart. Poolområdet står färdigt.

 

Och till slut lite stickrelaterat:

 

Present. Lite hysch-hysch. Maluka.

.

 

Jag stickar Maluka i Lady Godiva. Som ni ser på etiketten: 50% silke, 50% ull. Mjukt och skönt. Stickor nr 5.

 

 

Jag är hemma idag. Efter en hård inre kamp i morse gav jag vika för min förkylning. Jag är så trött på att vara förkyld, det har varit hopplöst i höst. Jag hade en förkylning tidigare i höstas som höll i sig i tre veckor. Jag stannade inte hemma från jobbet en dag. Jag segade mig i väg och satt och hostade och nös på mina stackars elever. Sen har jag varit frisk några veckor och tänkte att: puuh, nu är det klart för den här gången. Men då kom nästa släng. Samma sak igen: Ont i halsen, ont i öronen, slem, slem, slem... Och nu kände jag att jag ORKAR inte med en ny period med sjuknärvaro på jobbet, hur oumbärlig jag än må vara. (Hö.) Så jag har halvlegat i soffan hela förmiddagen och i stort sett inte orkat röra en fena. Ja, jag gnäller. Det är riktigt skönt och uppfriskande. Nu ska jag dyka ner i soffan igen (som om jag hade lämnat den ;) )med en stor kopp te spetsad med en rejäl slurk Jägermeister. Ha en skön arbetsvecka, hoppas ni är friska, alla därute! :)

 

 Nej, men nu såg jag att min rubrik är lite ologisk. Alanya och julklappar, vaddå julklappar? Det produceras mer än ovanstående Maluka. Två av Visa-Lisas underbara Gratitude ligger också i projektpåsen. Så var det med julklapparna. :) 

 

Garnnörderi...:)

Maluka färdig. Den har gett upphov till många små inre kamper. Jag blev förtjust i mönstret när jag såg det på Ravelry. Och jag blev förtjust i garnet när jag klappade det i Fattigskogen. Sen hände nåt under resans gång. Plötsligt var spetskanten urträlig att sticka och jag längtade efter det rätstickade partiet med de förkortade varven, för det partiet är bra och snabb TV-stickning. Jag hade små uppgörelser med mig själv: "Men sticka ett par uddar per bussresa..." För det var ju trots allt bra pendlarstickning. Och så gjorde jag. Under tiden hade också min inställning till garnet ändrats. Men varför dessa omedvetna, små inre processer? Så onödiga. Men...Jag tyckte inte om garnet längre. Ville bara sticka i Colinette Art. Tyckte plötsligt att Colinette Art har så härlig struktur och det blir så bra stadga i både sjal och mössa. 

Igår blev Maluka klar. Jag lade den över axlarna och var helt såld igen. Jag tackade min lyckliga stjärna för att jag inte gått på min impuls och beställt en hel hög Colinette Art härvor. För titta här vilka underbara färger Colinette säljer. Har inte sett ett så stort utbud hos någon svensk försäljare, men jag har inte letat direkt systematiskt heller.

 

Så nu blir det ytterligare en

 

 

Lattice hat som får matcha Maluka-sjalen. Och garnet, som gett upphov till dessa inre stridigheter, är Manos Silk Blend. Nu länkade jag till en garnaffär, men den finns hos många, det är inte min mening att göra reklam för någon speciell affär.

Ett mjukt och underbart garn, men enligt min mening aningens för mjukt att sticka i. Jag tycker om garn med lite stadga, men slutresultatet fick mig trots allt att kapitulera.

Jag gick en sväng till min LYS i fredags. De inre rösterna sa åt mig att jag dessutom måste provsticka ett set i detta ljuvliga garn.

Underbara färger. Härlig stadga i garnet, precis som jag vill ha det. :) Litet frågetecken kring klifaktorn, därför provstickning innan jag bestämmer om det blir ett gäng julklappar av detta. BH-testet, som jag lärde mig i Fattigskogen, är inte hundra procent tillförlitligt.:) Jo, om man genomför det fullt ut, men det har jag inte tålamod till. Det är först när jag går med sjalen runt halsen "på riktigt" som jag märker om det funkar eller inte.

Kliigt eller inte, jag bara måste provsticka detta garn!

Och slutligen...

 

Detta ljuvliga garn har väl inte undgått någon? Crazy Zauberball. Vad det ska bli av detta har jag inte bestämt än. Det var bara vackert att se på. :)

Ja.. lite garntankar. Ha en bra vecka!

 

 



Dagens Alanya-bilder

Nu när höstrusket har börjat lägra sig över oss kan det vara skönt med några återblickar, för att påminna sig om att det kommer soligare dagar igen. :)

 Vi var i Alanya i månadsskiftet juni-juli. Redan då var det ordentligt varmt. Då kan det vara skönt att åka upp i bergen. Här gjorde vi en utflykt till en närbelägen grotta, Dim Cavern.

 Maken och sönerna beundrar utsikten utanför ingången till grottan. Bergen som kringgärdar Alanya är riktigt imponerande. När man kör på de smala vägarna upplever man naturens styrka på ett påtagligt sätt.

 En detalj från vägen ner i grottan. Grottan är fint iordningsställd med gångvägar och belysning på strategiska ställen. Mer vågrät än lodrät promenad. Man kommer ca 700 meter in i berget, så grottan är inte så stor, men väl värd ett besök. En varm dag svalkar det dessutom välgörande.

Efter utflykten kan det vara skönt att softa i vilstolen på balkongen. :)