Swallowtail

Efter min kamp med Spring thaw känns starten på nästa projekt riktigt enkelt. Det blir en swallowtail som jag sett att så många andra stickat. Än så länge är det en väldigt rolig och behaglig stickning. Hur det blir när jag kommer till kanten vet jag inte än, när jag läser mönstret känns det lite oklart på någon punkt. Men DÅ ska jag ta till min nyvunna kunskap och använda livlina. :)

Sommar...

Jag tittar in här för att uppdatera lite. Sommarveckorna är intensiva. Jag tar det i omvänd ordning.
Spring thaw är färdig. Efter ett halvår - drygt! Jag minns hur jag påbörjade denna när naturens spring thaw inte var påtänkt. Det var i allhelgonahelgen i fjol. Sen var det många turer - upprepningar, skamvrån i garderoben i månader, onda ögat vid åsynen av detta orangea trassel och slutligen - försoning! :) Klar. Inte blockad än. Köpte pusselmatta på Biltema igår och planen är att någon gång under dagen, så...

Jag har ömsom hatat, ömsom älskat detta melerade garn. Egentligen vill jag inte sticka spetsmönster med melerade garn, tycker spetsmönstret drunknar bland färgerna. Och jag har sannerligen ömsom älskat, ömsom hatat denna stickning. Många gånger tänkte jag på dessa visa ord som jag läste på En till stickblogg. Hoppas du tycker det är ok att jag citerar dig här, dessa ord förtjänar sannerligen att mångfaldigas. :) Så här skriver hon: "Det började med att jag tappade en maska. Sen accelererade det snabbt mot förödelse och katastrof. Betänk därför denna fasliga bild och glöm sen aldrig att använda livlina, barn."
 För min del handlade det inte om tappade maskor. Jo, möjligen i huvudet. Jag tappade bort mig i mönstret. Eller, jag trodde jag visste precis var jag var tills jag 7 varv längre fram upptäckte att något var fasligt fel. Det var dags för baklängesstickning, och HUR kul är det att sitta och pilla upp sk2P. Nå, men jag lärde mig ju en hel del, som man så optimistiskt ska säga vid såna tillfällen. :)

Nu börjar det åska. Jag skyndar mig att posta detta inlägg och får återkomma med resten. Vill inte förstöra ännu mer elektronik. Till dagens sysslor hör att anmäla förstörd elektronik till försäkringsbolaget - från förra åskovädret.

Äntligen!

De bosniska sockorna klara, fästade in till sista tråd. Titta så fina!

Sockornas baksida med läcker randig sula.

Och så här ser framsidan ut.

Jag är förtjust i bården - som jag just nu glömt vad den heter - som ofta förekommer i överkanten av det som jag lite luddigt betecknar som "etniska sockor". (För vilka sockor är inte etniska?) Etniska sockor, i min något dimmiga begreppsvärld, härstammar från ett område från balkan i väster till Afghanistan i öster, ungefär. Norr-syd-sträckningen har jag inte riktigt klart för mig. Dessa tankar härstammar förstås från Priscilla Gibson-Roberts utmärkta bok "Ethnic socks and stockings". Ja, se där, hon använder ju uttrycket "ethnic".

Prydlig avigsida. Alla trådar fästade.

De ligger här istället. Va? Var det inte fler. Den där högen ser inte så imponerande ut.

Så här långt har jag kommit på sockan jag påbörjade häromdagen, inspirerad av Anna Zilboorgs bok "Fancy feet". Jag har experimenterat med färgsättningen. Jag är inte helt nöjd, men det har fört det goda med sig att jag är lite mer klar över hur jag vill göra nästa gång.

Det här är samma mönster fast tvärtom. Inte uppåner som man tror vid en hastig anblick, utan färgerna är omvända. Det som är vitt på den övre är lila på den undre o vice versa. Den effekten, det faktum att båda färgfälten ofta (alltid?) är lika betydelsefulla i turkiska mönster, vill jag leka lite mer med i nästa par sockor. Nu återstår den alltid lika sura uppgiften att göra en till LIKADAN.

Så här ser sulan ut. Hälen ännu inte stickad, den ska in där vid den lila randen. Och mina improviserade inte helt organiska ökningar syns rätt tydligt på den här bilden. Det är svårt att prova sig fram till vad som blir lagom när man stickar turkiskt, tycker jag, eftersom hälen inte är på plats. Alltså får dessa sockor istället bli ett pilotprojekt. Jag vill så gärna hitta en modell som inte är så trång. Jag har ju ändå inga extremt stora fötter eller extremt tjocka vader, ändå känns alla turkiska sockor så trånga. För att inte tala om vad som händer när jag går in i en turkisk klädaffär och ska prova ett par jeans. Då känner jag mig som big mama. Jag får leta längst ner i högen efter XXXL. Nej, jag skojar inte. Jag är inte slank som en sylfid, men inte ser jag mig som en XXXL. Hemma drar jag 42-44.  Nåväl. Kulturella skillnader. Eller nåt. Nu ska jag sticka vidare en stund denna nationaldag.

Huller om buller...

Mina garner ligger överallt. Huller om buller. Mina projekt ligger utspridda och bortglömda. Alltid en glad överraskning att öppna en garderobsdörr och hitta ännu en väska med ännu ett projekt. När jag satt och tänkte på orden huller om buller dök ett projekt upp som inte har med garner att göra, något som ska göras för jobbets räkning och som helst ska vara klart på måndag.
 Idag har jag tillåtit mig en timeout från måsten och borden. Det har regnat kraftigt hela dagen. Sonen och jag har varit ute och övningskört. Jag har grottat ner mig i en ny stickning. Den här boken är en guldgruva...

Först tänkte jag bara använda mönstren, men sticka västerländskt. Det krävde dock att man räknar om en hel del. Jag satt och funderade rätt mycket, men orkade inte försöka lösa hur man ska klara av minskningar och hälen och ändå få till mönstret. Det är inga färdiga mönster i boken, man får hur som helst anpassa dem, men det var enklare att anpassa dem till den österländska stilen, med tå-upp och häl som stickas när sockan är klar. Jag påbörjade ett mönster som jag blev förtjust i.

Boksidorna blänkte... Nåväl, det här mönstret ska jag göra. Jag har dock ännu inte fått grepp om de turkiska tårna. De blir fortfarande som små, knöliga hjärtan. Jag började med en liten missbildad turkisk tå, sen svor jag och repade upp alltihop. Det fick bli en "bosnisk" tå. Vet inte om den är typiskt bosnisk, men det är i alla fall samma tå som jag gjorde till "bosnian socks". Jag improviserar lite och kommer också att improvisera på något sätt när jag kommer till benet. Turkiska sockor sitter ofta hårt om vaden, så jag ska öka på något sätt. Hur vet jag inte än, det får bli en glad överraskning. Jag får hitta på nån slags bård i sidorna.

Misstänkt likt de bosniska i starten, jag tog lite ideer här och där, men nu kommer jag att hålla mig strikt till mönstret en stund. Jag är inte hundra procent nöjd med färgerna, men mitt garnförråd är inte evigt. I sommar åker jag och fyller på förråden.
De bosniska sockorna är nästan klara. Bara trådar som ska fästas. Jag vill inte blogga dem förrän det är gjort.
 Och regnet håller i sig. "Det var en fin sommar. Hoppas den blir längre nästa år", sa ena sonen. Termometern orkade bara upp till 7 grader i dag. Pratade med maken som befinner sig i Skåne just nu. Där har de haft sol och 15 grader idag.
 Imorgon blir det nog inte så mycket sticktid. Jag måste nog ägna mig åt lite jobb och så kommer en liten kille som ska bo hos oss i ett par dagar.
 Godnatt!

Bosnian, pomatomus m.m.

I veckan blev skaftet till nr 2 av mina Bosnian slipper socks klart.

Och därmed inträdde nån slags bosnisk torka. Bara hälarna kvar - och att fästa trådarna.Men plötsligt fick jag sån lust att göra nåt snabbt och enkelt.

Såna här slippers, t.ex. Finns i många olika varianter. På Ravelry vill jag minnas att de heter "Auntie Maggies slippers." Otroligt snabbstickade, du gör klart dem på några timmar.

Inspirerad av Kreaforia fick jag för mig att göra handledsvärmare av det populära sockmönstret  

Pomatomus. Jag har läst om mönstret på flera bloggar, sett att många har tyckt om att sticka det. Jag förstår varför. Rolig och avkopplande TV-stickning! Också klart på några timmar.

Och titta vilket godis som dök upp i brevlådan i veckan. Ethnic socks and stockings av Priscilla Gibson-Roberts. Oj oj, vilka inspirerande mönster.

Titta på dessa! Georgian stockings. Dessa sockor som är fotograferade köptes år 1865! De har blivit restaurerade och finns nu på museum.

Hoppsan, först nu ser jag att bilden hamnade upp och ner. Mhm, försökte rotera den. Funkar inte. Nå, jag ville visa detaljen i mitten av sockan, de charmiga just nu upp-och nervända fåglarna. Är de inte underbara? En sån detalj kan få mig att gå igång så jag måste sticka!!

Ute snöar det. Ja. Snöar. Det har snöat större delen av natten och hela förmiddagen. Vi som bor i östra Svealand har blivit uppmanade av meteorologerna att hålla oss inne om vi har sommardäck på bilen.

Perfekt väder att sitta i soffan och sticka, m.a.o. Ha en skön helg!

Ettan halvfärdig

Den har ingen häl än och trådarna är inte fästa. Men jag kände att jag var tvungen att köra på med nr 2 för att inte drabbas av SSS. Förstår inte att det är så kul att påbörja projekt och så trögt att avsluta... :)

Den fina flätan högst upp.

Slow progress

Jag stickar på stickor 3,5. Egentligen ska man enligt mönstret sticka tån med 2,75 för att sen byta till 3,5 när man börjar med foten, men jag stickade med 3,5 från början och tycker det blev bra. Eftersom jag stickar ganska kompakt när jag stickar med flera färger valde jag att sticka storlek L. Men i detta fall visade det sig att storlek L faktiskt verkligen blir storlek L. Det visar återigen hur klokt det är att provsticka innan man börjar.. men jag stickar på nu. Kanske kan detta bli ett par till hantverksförsäljningen i sommar? Och i så fall är det ju bra att ha flera storlekar att erbjuda.