Jag syr, alltså är det sommar

 

Nu har stickorna lagts på is och symaskinen plockats fram.

 

Mönstret är V8876. Designad av Marcy Tilton. Jag har varit sugen på den här länge. Jag syr modell B, den ärmlösa. Hade tänkt ha den i helgen när maken och jag firar 10 år tillsammans. Och så... när vi vaknade i morse var det ett 15 cm tjockt lager snö på balkongräcket. Snö! Jaja, det kommer födelsedagar och skolavslutningar och en resa till Turkiet framöver. Så jag ska nog få chans att vädra den ändå.

 



Bakstycket. Jag gillar verkligen designen. Jag är nöjd med att jag lyckades fälla in blixtlåset i fram så snyggt och att jag fått till franska sömmar som inte är buckliga och som gör att insidan ser snygg ut. Jag funderar på hur jag ska få till det när jag syr på oket - det blir många lager tyg. 3 lager plus de franska sömmarna, hoppas det inte blir knöligt.

Tyget är ett bomullstyg som jag har efter mamma.

 

Två klänningar/tunikor. Mönstret är stoff och stils 22042. Fördelen med stoff och stils mönster är att de kommer färdigklippta. På den röda justerade jag axlarna. Förlängde bakstycket med 1 cm och kortade motsvarande därfram för att kompensera för mina något kutande axlar. Samt gjorde sedvanliga justeringar i halsringning och över höfterna. Det blåblommiga tyget köpte jag i Turkiet förra sommaren. Om jag inte minns helt fel kostade det 4 TL/m. Praktiskt taget gratis, m.a.o. Det blir ett nytt besök i den tygaffären i juni!

Det röda tyget kommer från tyg.se. Har beställt därifrån några gånger. De levererar sanslöst snabbt, men det är lite blandat hur tygkvaliteten är. Just det här tyget är jag nöjd med. Minns inte längre vad det är för material. Skulle gissa på nån konstfiber, men med lite linstruktur.

Ha en trevlig valborgshelg!

 

 



Livet är som en jojo...

Så sjöng jag med en grupp barn... en torsdag för bara några veckor sen. En glad och mysig låt. Vi hade roligt. Vi skrattade så gott, kommer jag ihåg, för efter versen kommer ett litet mellanspel innan man klämmer i med refrängen. En liten tös var så engagerad och klämde i för kung och fosterland - och kom in i refrängen en takt för tidigt. Hon blev generad och började skratta och vi skrattade allihopa - och det var ett så gott skratt, för det var ingen som skrattade ÅT henne. Vi bara skrattade för vi alla visste hur tokigt det kan bli ibland.
 På eftermiddagen när jag kom hem från jobbet ringde de från mammas boende. Mamma hade haft andningsuppehåll. Jag åkte in och blev kvar där till söndag morgon. Mamma somnade in lugnt och stilla.

 För bara några veckor sen... och för en hel evighet sen.

”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer.” citat Alf Henriksson.

Jag har stickat. Det här är en underbar estnisk sjal tagen ur den här boken:

 

 

Blogger bråkar med mig idag. Varje bild tar en evighet att publicera. Nu förlorar jag snart tålamodet.

 

Sjalen är stickad i Drops alpacka silk. Ett ljuvligt garn att sticka i, även om det är luddigt. Att sticka baklänges var ingen höjdare, men det behövde jag inte göra så mycket, tack och lov.

 

Det gick åt nånstans mellan 125 och 150 gram. Garnet kommer i 25-g nystan och jag gjorde av med 5 hela plus en bit av det sjätte. 25 g = 140 meter och jag stickade med treor.

Jag ska ge bort sjalen till min kära svärmor. Den ska blötas och blockas nu, så återkommer jag med en bild på svärmor och sjalen.

 

 

En ny, precis likadan, är på gång. I ljusgrått denna gång. Den ska få flytta upp till Sollefteå, är tanken. Jag har en vän som har flyttat dit. Någon gång i vår åker jag och hälsar på henne. De underbara ljusstakarna är en present från makens dotter.

 

 

 

Här är en del av mitt ursprung. Min farmor och farfar. Visst är de vackra. Min son behövde lite bilder till ett tal han skulle hålla i sina nationella prov i svenska. Ämnet var "skilda världar" och han berättade om sin morfars uppväxt i nazi-tyskland. Jag letade fram lite gamla bilder. Det är en så fin bild. Min farmor och farfar ser så unga ut, ovetande om vad som skulle hända.

 

Det kom ett världskrig. Och efter det blev Tyskland delat. Sovjetunionen ockuperade det som sedan kom att bli Östtyskland. Mina farföräldrar bodde i Rostock och hamnade alltså i östzonen. En dag knackade sovjetisk militär på dörren och hämtar min farfar till förhör. Han kom aldrig tillbaka.

 

Jag minns min farmors ögon. Hon dog när jag var 9 år. Hon såg alltid så sorgsen ut.

 

Varken hon eller vi kommer någonsin att få veta hela sanningen. När jag grävde bland gamla brev och dokument åt min son så hittade jag ett brev från en myndighet i vilket farmors livssituation sammanfattas. Det var när hon  hade flytt till väst och sökte uppehåll med flyktingstatus. Av brevet framgick det att min farfar hade forslats till ett arbetsläger i Neubrandenburg. När jag googlade på lägrets beteckning fann jag att det var ett läger drivet av Sovjetisk secret service dit man förde politiska fångar.

 

Politiska fångar??

Jag mejlade till stadsarkivet i Neubrandenburg. De var jättesnabba. Jag fick svar efter 2-3 dagar. De hade anteckningar om när min farfar fördes till arbetslägret och när han dog. De skickade t.o.m. en bild på en gravsten. Det har satts upp en gravsten vid en massgrav vid arbetslägret och min farfars namn är ett av tusentals. 5000 fångar dog i det arbetslägret.

 

Som skäl för arresteringen anfördes att min farfar var "krigsfånge". Jag hade också frågat efter protokoll från förhöret som hölls när han greps. Av dem borde det ju framgå VARFÖR min farfar arresterades och bortfördes. Jag fick ett beklagande svar från den underbara dam vid stadsarkivet som tog sig tid att besvara mina frågor. Förhörsprotokollen från den tiden förvaras numera i Moskva och är inte tillgängliga för allmänheten.

 

Och allt detta uppenbaras för mig samtidigt som läget i Ukraina hårdnar och en obeveklig Putin vill återställa gamla gränser.

 

 

Här, näst längst upp i den högra spalten, står min farfars namn. Ett av tusentals. Adolf Anders.

 

 

 



En dag i Alanya

Jag fick lust att göra ett "ett foto i timmen"- reportage från vår semester i Alanya. Vi tillbringar sportlovsveckan i vår lägenhet i Crystal Park. Vädret är otroligt skönt. Inte så vi badar i havet eller poolen, men vi går i shorts och T-shirt och vi njuuuter!

Klockan är 9 på morgonen. Jag tar ett morgondopp i inomhuspoolen. Så skönt!

 Njuter av den fina miljön. Lite skön musik strömmar ut från hamamet i health centret.

 Klockan har hunnit bli 10. Jag går tillbaka upp till lägenheten. Vattnet i poolen är spegelblankt.

Klockan är elva. Kaffe och morgonstickning på balkongen.

Nu har det hunnit bli lunchdags. Klockan är tolv. För att gå till vår favoritrestaurang måste man tråckla sig ner via otroligt skräpiga bakgator där det verkar som om samtliga Alanyas bilverkstäder har samlats. Inget turiststråk, precis, men när man rundar en bensinstation- voila! där har vi vårt "hål i väggen". En oansenlig restaurang som gör en supergod osmansk gryta.

En bild till på väg ner till restaurangen. Här sitter kanske bilmekarna och intar sitt eftermiddagste.

Klockan är..ja, nu blir det konstruktioner, inte gick jag och tittade på klockan. Vi hade en skön eftermiddag. Detta får bli kl. 13 - bilden. Det är säsong för citroner och apelsiner just nu. Vi gör citronvatten och det är så otroligt smakrikt - vilken skillnad mot hemma. Och apelsinerna är så saftiga!!!

Klockan 14. Kanske befann vi oss på strandpromenaden just då. Den är kilometerlång, jag vågar nog säga milslång. 

Klockan 15. Vi njöt av det vackra vädret och havet. Vi gick ner och badade fötterna. Man skulle kunna bada. Det skulle bli som ett friskt, svenskt försommardopp. Vi uppskattade vattentemperaturen till 17-18 grader.

 Klockan 16. Eftermiddagsfika på balkongen.

 Klockan 17. Vi kommer hem efter att ha tagit en shoppingtur till det närbelägna köpcentret Alanyum. Så här ser vår trapphall ut. Vägg i vägg med vår lägenhet ligger en trädgård insprängd i fasaden. Den är upplyst på kvällen.

 Trädgården.

 Klockan 18. Hänger upp tvätt på balkongen på baksidan. Har fantastisk utsikt över Taurusbergen. Jag beklagar mig över att de ser så platta ut på bilden. Sonen tar bilder med sin mobilkamera och vi jämför, testar med lite olika perspektiv också. Ovanstående är dock min egen bild. Min son har jättefina bilder i mobilen, jag ska låna några av dem sen och lägga in här. En av dagarna här har han också filmat en sköldpadda som han såg på en av sina träningsrundor upp i bergen. Tänk, en vild sköldpadda. Uppe i bergen, dessutom, är det deras naturliga miljö?

 Klockan 19. Vi har gått ner till restaurangen i Crystal Park. Vi beställde in en måltid som var riktigt god. Sonen fick sin pizza garnerad med potatis. Det såg lite kul ut.

Jag avslutar fotoreportaget från denna dag med en bild från restaurangen.

Och eftersom detta är en stickblogg: Idag är det dags för ett besök i den lokala garnbutiken! :)

Sockor till mamma

 Mamma specialbeställde vristvärmare. Hon ville ha en vristvärmare som värmde ovansidan av foten litegrand. "Du som är klurig kan säkert få till det", sa hon. Det lustiga var att jag just då höll på att sticka dessa fireweeds och insåg att garnet höll på att ta slut. Kunde köpt nytt garn iofs.

 Men valde att göra dem till vristvärmare till mamma istället. Fick bara några cm garn över.

 Det här är ett mönster från drops design. Valentinsockor.

 Fint mönster på dessa. Ska nog göra hela sockor av dem vid tillfälle.

 

Egentligen förstår jag inte när jag hinner sticka. Det är mycket nu... Men ändå hittar jag de där stunderna. Det har varit mycket på jobbet nu. Sådär roligt mycket, så man inte märker att timmarna går när man är mitt uppe i det. Men när jag kommer hem känns skallen lite urblåst. Då är det skönt att sätta sig och kolla favvoserien på netflix och sticka. Favvoserien? Just nu "Lie to me". 

Ha en fortsatt skön vecka!

Stickar igen!

Jag är tillbaka i den här smått overkliga cybervärlden. Jag hade börjat följa några av alla de fantastiska bloggar som finns därute och börjat lämna och få kommentarer... och så fick min högerarm nog. Jag hade naturligtvis kunnat fortsätta läsa stickbloggar även om jag inte kunde sticka själv, men jag tappade lusten totalt. I några månader gjorde jag inget textilt. Men så började jag sy... det är som om en liten del av min kreativitet måste få sitt utflöde i den textila världen.
 Då och då har jag förstås provat att sticka också, men det har inte funkat. Nu under julen kände jag att det onda har gett med sig. Äntligen. Jag kan bära kassar med höger hand igen. Lyfta tunga tetror. Och framför allt: Jag kan sticka igen!!!

Så då blev det:

Water for the elephants.  
Design av Rose Hiver. En bra sockbeskrivning med en väldigt trevlig häl. Däremot hittade jag faktiskt mönstret - förutom själva elefanten - i Anna Zilboorgs bok "Fancy feet - traditional knitting patterns of Turkey". Det är trevligt med ett turkiskt mönster "översatt" till västerländsk socka. Tycker dock att Rose Hiver kunde nämnt Anna Zilboorg i sin mönsterbeskrivning. 

 Detalj. Elefanten.

På stickorna nu. Ett mönster ur Anna Zilboorgs bok Fancy feet. Jaa, jag är helt insnöad på turkiska mönster. Men inte ett dugg förtjust i turkiska toe-up-metoden har jag äntligen beslutat, efter att ha kämpat med de j-a tårna och låtsats att jag är oerhört intresserad av denna kulturella variation. Jag får inte till det och tycker därmed att den västerländska varianten är mycket trevligare. 

På provdockan. Tomten kom nämligen med en provdocka i år. :) Hon heter... ja, just det, Selda! 

Det här är numera en färdig T-shirt och den ska få följa med till Turkiet i februari. :)

Nu ska jag börja uppdatera mig på era bloggar, alla flitiga stick- och bloggerskor därute. Trevlig helg!

Stickpaus...

Min högerarm har spökat lite av och till. I förrgår tog jag stickpaus igen.
Men innan dess hann min lilla tvåändsstickade provvante bli kvar.

 

 

Allt utom trådarna som hänger löst längst ner. De får hänga till på torsdag, då är det kurs igen.



 

Jag har fyllt år och förärats med så här fina saker. :)

 

 

Jag har svårt att hålla fingrarna borta från något textilt. När jag inte kunde sticka igår sydde jag istället. Jag har länge tänkt sy ett stickfodral.

 

Det tog lite tid. Jag vill inte påstå att jag "svängde ihop" det. Jag hade ingen färdig plan utan tänkte ut allt eftersom arbetet framskred, vilket resulterade i några missar längs vägen.

 

Men till slut var det klart och jag är mer än nöjd. Jätteskönt att samla alla stickor!

 

Ihoprullat. Jag hade inga band hemma att knyta ihop fodralet med, så jag sydde dem av ett gammalt skjorttyg.

 

Hjärtat av samma skjorttyg plus en liten spetsrest. Pärlorna kommer från ett halsband som gick sönder för länge sen. Jag har sparat dem med tanken att de kommer till användning en dag.

 

Idag är det grått och tö. Snön kanar ner från taket och då och då hör vi tunga dunsar när den släpper taget.

Ha en skön söndag!



Titta, jag kan...! :)

Min kamera kommer tyvärr inte närmare.Svårt att se detaljerna. Jag får be sonen fota vid tillfälle, han har bättre objektiv. Men, hur som, jag är helt fast! När jag satt och gnetade i fredags, efter att ha varit på första träffen i kursen i tvåändsstickning, tänkte jag att "ja, ja, intressant teknik, detta, inget för mig, förstås, men det är kul att ha provat på". På lördagen tog jag upp stickorna igen och tänkte att, jag provar på detta så länge jag går kursen. Och plötsligt började långfingret hitta rätt... och plötsligt började tummen förstå vad den hade för uppgift i sammanhanget. Och plötsligt var jag inne i det där härliga nybörjarflödet...när man har börjat med något nytt och det är så himla kul.

 

Jag vet inte om jag stickar väldigt hårt eller om detta är normalt för tvåändsstickning. Min mobil kommer inte att få plats i min övningsvante. Men det gör inget. Jag är så kär i min lilla övningsvante. Den behöver inte duga till nånting. Det räcker med att den är. :)

Tumkilen. Men nu...nu tätnar mystiken. Nu ska man sätta 16 maskor på hjälptråd. Hur då? (Som vanligt?) Och hur fortsätter man arbetet? Klipper man av tråden? Får se om jag lyckas lösa det själv. Annars hojtar jag till, Eva-Lotta.

 

Här blir det ett krusmönster på ovansidan av handryggen.

Som inspiration: Titta på alla dessa vackra vantar! Och alla fina vantar på denna blogg.