Skotta, sticka, städa

 Fast... i ärlighetens namn, det var inte jag som skottade. Det blev skottat ändå, och fint blev det. :)

Jag plockade fram pepparkaksdegen som jag satte i torsdags.

 Maken tappade upp hemgjorda glöggen och jag bakade änglar. Nu luktar det jul i hela huset!

Parallellstickar helt vanliga, enkla raggisar, för att slippa SSS. 

Ha en fin andra advent!

Snö

Oj, vad det har snöat de senaste dygnen... Ingen våldsam snöstorm, snarare ett enträget stillsamt snöande. Vi har skottat och skottat....

Orkar den stackars tallen? Den fick mycket att bära. Det är vackert, och det kommer lagom till advent, men vilken totalförvandling. Från gråa regniga novemberdagar till detta vinterlandskap.

 

Igår eftermiddag, när jag kommit hem från jobbet (och jag åkte buss), tänkte jag skotta fram bilen och åka och handla. Jag skottade upp en gång från trappen bort till garaget. Sen skottade jag runt bilen. Skottade fram bilen - ja, faktiskt - och skottade ytterligare en gång runt bilen, eftersom bilen varit begravd under ansenliga mängder snö. (Nejdå, jag svor inte ett dugg.)

Vi har en låååååång uppfart. Den skottade jag inte. Jag tog sats och - körde fast. Lyckades ta mig loss. Körde fram några meter. Satt fast igen. Insåg att detta slutar inte väl och körde tillbaka bilen till sin plats. Tänkte gå och handla. Även om vi bara har en och en halv kilometer till affären så kändes det rätt äventyrligt i snöyran. Men hellre det än skotta uppfarten. :) Just då ringde maken. Han satt i en bil tillsammans med en arbetskompis. De tänkte åka förbi affären. Vilken lycka. Jag landade i soffan med en stickning istället. :)

 

Och stickningen är fortfarande denna. Marin av Ysolda Teague. Jag är så förtjust både i mönstret och garnet att jag redan planerar nästa Marin. Den här stickar jag i Baby Alpacka Silk, 70% baby alpacka och 30% mullbärssilke. (Säger man verkligen så på svenska?)  Färgen är mintgrön, inte grå som bilderna visar. Stickor 3,5. Jag är svårt sugen att testa att sticka en marin i Viking Eco alpacka. Jag har tre härvor liggande. Jag vill se hur sjalen blir i ett grövre garn.

Rosetterna är så söta.

Jag vill dessutom göra en marin i en rosa eller lila färg som passar mamma. Plus att jag vill sticka ett par såna här:

 

 

 

Mönstret heter

Butterflies are free och bilden har jag lånat från Ravelry.

Så det ser ut som om jullovet är räddat. :).

Nu tänkte jag julstäda. Byta gardiner. Försöka tvätta bort sojasåsen från köksmattan. (Haha, hur hamnade den där?) Plocka fram ljusstakarna och julstjärnorna.

Ha en skön första advent!

Inbrott!

När jag publicerat föregående inlägg satte jag mig och jobbade. Jag har en större sak som måste bli färdig nu i veckan. Kände mig belåten när jag jobbat några timmar, för jag var verkligen igång. En hel lång söndageftermiddag sträckte ut sig framför mig. Äntligen skulle jag få göra klart! Jag var ungefär halvvägs och gick ner i köket efter en kopp kaffe.
 Då ringer mammas granne.
 En inbrottsvåg i mammas bostadsområde. Det hade varit tre inbrott hos mammas närmsta grannar. De hade kommit att tänka på mammas hus och gått runt för att titta hur det såg ut. Ett fönster stod öppet. De frågade polisen vad de skulle göra. Polisen sa att varken de eller grannarna kunde gå in. Så närmsta grannen ringde mig. "Bli inte orolig nu, men...."
 Min bror och jag fick kasta oss i bilen och köra de 10 milen hem till mamma.
 Fönstret var visserligen öppet, men ingen hade gått in. Såvitt vi kunde se var inget rört och inget försvunnet. Vi har inga värdesaker kvar i huset.
 En av grannarna hade precis varit borta över helgen och kommit hem till ett fullständigt upponervänt hus. De hade rivit ur alla lådor. "De har till och med varit i sängarna", sa grannen uppgiven/förbannad.
 Polisen var där. De sa att det är en östeuropeisk liga som härjar i bostadsområdet just nu. De tar sig in och plockar åt sig guld och den utländska valuta man har hemma. De är inte intresserade av något annat, vare sig elektronik eller svenska kontanter. En annan granne hade haft tusentals svenska kronor liggande hemma. De hade fått bli kvar.
 Vi vet inte varför fönstret var öppet. Om de hade gått in borde de inte ha gått ut samma väg, då borde ytterdörren ha stått olåst. Alternativt, om de blivit skrämda och stuckit ut samma väg som de kom, så borde sakerna i fönstret, blomkrukor och lampor, blivit omkullvälta.
 Vi kollade alla fönster och dörrar, pratade med grannarna och åkte hem igen.
 Vad kan man säga? Vilken j-a förödelse hos grannen, jag lider med dem. Att komma hem och hitta sitt hem upp och ner. Vilken chock.
 Vi kan vara glada att det inte hänt något hemma hos mamma. Nu får vi skynda på med röjning och de renoveringar som behöver göras så vi kan sälja.

Lödder

tänkte jag på i morse. Kommer ni ihåg - TV-serien från slutet av 70-talet som parodierade det nya fenomenet TV-såpan? Anders Gernandt ställde en rad frågor i slutet av varje avsnitt som skulle locka en att titta nästa gång. Jag funderade på WIP:s och tänkte att livet också kan formuleras som en rad WIP:s. Eller LIPS kanske :). Life in progress.

 

 

Genom ett regnvått fönster. Släpkärran vilar sig efter gårdagens äventyr. Vi fick riktigt mycket gjort hemma hos mamma. Det kändes skönt och frigjorde en massa energi! Yes! Tänk att det är så befriande att slänga. Steg ett är att förbereda huset för en visning.

 

 



 

Mamma har sytt i hela sitt liv. Gått diverse utbildningar, men pgra sina omständigheter inte riktigt utnyttjat sina kunskaper yrkesmässigt. Hon har ett helt rum fyllt av tyger. Titta vilka godbitar!

 

Jag blir sugen på att sy en sån här.



Mild novemberdag

 

Fredag. Tidig hemgång. :) Härligt. En eftermiddag för mig själv. Innan jag börjar städa köket (en bomb slog ner där i morse) och fundera på middag hinner jag sitta en stund med WIP:arna. Jag tänkte lyssna på stickpodden under tiden. Jag har sett att många länkar till den på sina bloggar och det var på det sättet jag också fick reda på den. Två duktiga personer, Elin och Klara, har hittills gjort sex avsnitt där de pratar om stickning och stickrelaterade ting. Avkopplande lyssning. Jag ska göra precis som de har sagt i de avsnitt jag lyssnat på: Häll upp en kopp kaffe, på med lurarna så kör vi! :)

 

 

 

WIP:arna som ska arbetas på under tiden är dessa. På ankan ligger en tingest som är lite mer mintgrön i verkligheten. Det är sjalen Marin av designern Ysolda Teague. Jag fastnade för den på Ravelry. När jag såg den dök tre nystan ur stashen upp för min inre syn. Jag hade tre nystan Baby Alpaca Silk liggande. När jag börjat sticka var jag helt fast. Lustigt att det är sån skillnad på mönster och mönster. Mönstret till Marin känns genomtänkt och roligt att sticka - lättstickat, men med något som händer på varje varv. Hur kan det vara sån skillnad trots att det "bara" är ett diagram eller en tämligen torr beskrivning som är nedtecknad. Jag har förundrats över det när det gäller sudoku också. Det känns skillnad på olika konstruktörer.

Ysolda Teagues namn stöter man på lite överallt när man snubblar runt i stickvärlden. På denna sida kan man sitta och drömma en stund över hennes fantastiska mönster.

 

Jag ska också göra några uddar på spetskanten till min fjärde Maluka . Här ligger 24 uddar utspridda på vår trappa.10 kvar!

 

 

Stickas i Manos silk blend . Stickor nr 5. Trots att det är min fjärde Maluka ledsnar jag inte. Mönstret är snabbstickat och lätt att lära sig utantill och ändå tillräckligt omväxlande. Och framför allt tycker jag om det färdiga resultatet.

Ha en skön helg! Dags för Stickpodden. :)



Ikväll....

är maken borta och spelar dart. Jag passar på att jobba lite...

 

och sitta och stickmysa lite framför TV:n. Det oformliga byltet i förgrunden är lite halvhemligt, även om jag inte tror mottagaren tassar runt på bloggen och tjuvkikar. :)

Kaffekoppen är den sista av mina absoluta favoritmuggar. En Höganäs. Jag har förgäves letat efter fler i diverse antikvitetsaffärer. Den gröna varianten, något större än kaffekopparna, men samma form, hittar man då och då. Jag har t.ex. sett dem på en auktion på Tradera. Men min bruna kaffekopp verkar vara den enda överlevande av sitt slag. Du kan inte tipsa mig om var jag kan få tag i dem?

 

En annan halvhemlig sak, men jag kunde inte låta bli att lägga upp den här bilden. Jag är nöjd. :)

Alanya och julklappar

Det har gått över en månad sen mitt senaste inlägg. Jobbet har lunkat på, det har blivit ovanligt lite stickat, mammas situation går framåt med myrsteg, ett litet myrsteg tar jättemycket energi och så får jag stanna och vila en stund, samla kraft inför nästa...lilla myrsteg. Jag påbörjade ytterligare en blogg,mamma har alzheimer , för att kunna skriva av mig lite när den sidan av min tillvaro känns för tung. Jag har inte skrivit mycket där, två inlägg hittills. Hela situationen känns tung, seg som sirap. Det är dels mammas eget mående, dels allt det praktiska runt omkring. Min man, min bror och jag åker till mammas hus i helgen. Det står tomt nu, fullt av hennes möbler och kläder och saker hon samlat under årens lopp. Saker som betyder mycket för henne. Hon kan bara ha en bråkdel av de sakerna på boendet.
 Vi får försöka ta ett litet steg i taget. På lördag försöker vi röja garaget - min man och min bror - och städa undan spår efter mammas sjukdomstid - jag. Beväpnad med klorin, skurtrasor, hinkar, svarta sopsäckar.....

 Men... vi har varit i Alanya på höstlovet.

Jag älskar den långa strandpromenaden vid havet. Vädret var underbart. Som svensk sommar. 25-30 grader och soligt. Vi badade i havet. Däremot var det alldeles för kallt vatten i utomhuspoolen nu. Nätterna var kyliga vilket har kylt ner poolen. Vi låg ute i solstolarna och sen gick vi in och badade i inomhuspoolen istället.

Att äga en lägenhet är inte samma sak som att ha en bostadsrätt. Med lägenheten följer mycket ansvar. Många lägenhetskomplex består av ett stort antal lägenheter, och ofta har man dessutom byggherren med som driver projektet vidare, vilket skapar stabilitet och en bättre ekonomi i föreningen. För när du köper en lägenhet i Turkiet blir du också delägare i en fastighet, i den gemensamma trädgården och poolområdet. Du blir arbetsgivare åt personalen, i vårt fall en fastighetsskötare och en nattvakt.
 Flower Garden är en, relativt sett, liten förening. Vi består av ett femtiotal lägenheter. Vi har ingen byggherre med oss i föreningen. De har lämnat efter att ha sjösatt lägenhetsområdet. Komplexet drivs av oss själva genom vår fantastiskt, otroligt duktiga styrelse. Det är svårt att kortfattat redogöra för händelseförloppet de senaste åren. Men i och med att vi sakta och säkert rättar till en del konstruktionsfel som fanns från början håller vi på att få riktigt fina fastigheter. Under hösten har taken på samtliga fyra hus i vårt lägenhetsområde lagts om. Takkonstruktionen var lite si som så - byggd med glad, kan jag säga turkisk, optimism. Det håller så länge det håller, och hur som helst regnar det inte så mycket i Alanya.... Det har varit problem med att det regnat in, men i år kommer vi inte att få de problemen.
 Vi hade årsmöte nu i slutet av oktober. Det var därför vi åkte ner. Det blev ett långt, men konstruktivt möte. Och därtill fick vi en skön höstvecka i solen. Om jag hade ett distansarbete som kunde skötas via datorn skulle jag stanna i Alanya hela hösten....

 Vi har ju köpt ytterligare en lägenhet i Alanya. Som kontrast till Flower Garden valde vi denna gång att köpa av en av de största byggherrarna i Alanya, Oguzhan Construction. De finns med också när byggnationen är avslutad. De är med i styrelsen och driver anläggningen. Det blir intressant att se hur det fungerar i ett sådant lägenhetsområde.

 Men än så länge är det inte klart. Vi gick så klart och tittade till vår "baby".

 

 

Här är fasaden till A-blocket där vår lägenhet ligger. På tredje våningen, till vänster, är det ett större hål i fasaden. Det är en trädgård. Jag är lite fundersam på Oguzhans nya grepp, att spränga in trädgårdar i fasaden. Vad händer när träden blir större? Man måste hålla koll på rötterna. Och kommer inte fukten från jorden att påverka fasaden? Men visst ser det spännande ut, ger lite liv åt fasaden. Vår lägenhet ligger på tredje våningen, på hörnan till vänster om trädgården.

 

 

 Så här ser projektets "lillebror" ut. Vi har sett att Oguzhan gör såhär på flera håll. Man bygger ett stort projekt och så placerar man ett mindre projekt i samma stil i närheten, något enklare och med färre faciliteter. Detta är ett komplex bestående av två hus. Det heter Crystal towers. Fasaderna är desamma som på våra i Crystal Park.

 

 

Crystal Towers har kommit längre och är snart inflyttningsklart. Poolområdet står färdigt.

 

Och till slut lite stickrelaterat:

 

Present. Lite hysch-hysch. Maluka.

.

 

Jag stickar Maluka i Lady Godiva. Som ni ser på etiketten: 50% silke, 50% ull. Mjukt och skönt. Stickor nr 5.

 

 

Jag är hemma idag. Efter en hård inre kamp i morse gav jag vika för min förkylning. Jag är så trött på att vara förkyld, det har varit hopplöst i höst. Jag hade en förkylning tidigare i höstas som höll i sig i tre veckor. Jag stannade inte hemma från jobbet en dag. Jag segade mig i väg och satt och hostade och nös på mina stackars elever. Sen har jag varit frisk några veckor och tänkte att: puuh, nu är det klart för den här gången. Men då kom nästa släng. Samma sak igen: Ont i halsen, ont i öronen, slem, slem, slem... Och nu kände jag att jag ORKAR inte med en ny period med sjuknärvaro på jobbet, hur oumbärlig jag än må vara. (Hö.) Så jag har halvlegat i soffan hela förmiddagen och i stort sett inte orkat röra en fena. Ja, jag gnäller. Det är riktigt skönt och uppfriskande. Nu ska jag dyka ner i soffan igen (som om jag hade lämnat den ;) )med en stor kopp te spetsad med en rejäl slurk Jägermeister. Ha en skön arbetsvecka, hoppas ni är friska, alla därute! :)

 

 Nej, men nu såg jag att min rubrik är lite ologisk. Alanya och julklappar, vaddå julklappar? Det produceras mer än ovanstående Maluka. Två av Visa-Lisas underbara Gratitude ligger också i projektpåsen. Så var det med julklapparna. :)