FO:s och nya WIP:ar

Japp, nu har här färdigställts lite:

En Ishbel i ett multifärgat garn som inte riktigt kommer till sin rätt på pusselmattan. Jitterbug, 100% merino. Ska bli en julklapp, snacka om att jag är ute i god tid! :)

 

 

 

VisaLisas fina mönster Gratitude Leaf Shawl. Före...

och efter. Den ligger "på tork" däruppe. Jag stickade den i Colinette Art, ett underbart garn att sticka i. Lite kli-varning när sjalen är på. Det gick åt 154 g, 267 meter, räknade jag ut, eftersom jag har lust att sticka fler.

Och så något som ser ut att kunna bli en följeslagare: Mina kära Candle power socks. Jag stickade ett par blå tidigare och de var tänkta åt min kära kusin, men jag blev a)inte färdig med dem i tid för mitt besök hos henne, b) kär i dem själv. Så snabbt fram med stickorna och producera ett nytt par. Nu får hon dessa i julklapp. Ja, jag säger det: framförhållning, mitt nya motto! (Hö! :) Den som lever får se.)

Stickade med ullgarn ur "stashen" (har jag förstått att man kallar de där skuldhyllorna i garderoben som ständigt är proppfulla, eftersom man inte använder dem utan bara fyller på med nytt).

 

Nya planer:

 

 

Harvest Dew. Ett mönster som fascinerade mig, för att det verkar framhävas bättre när man har multifärgade garner. Stashen innehåller ett flertal multifärgade garner som jag blev förjust i i min LYS i Alanya. Efter att ha genomgått några stickäventyr med dessa garner känns de inte så fräscha längre, men nu kanske de kan få nytt liv. Note to self: När jag blir förtjust i ett garn behöver jag kanske inte köpa 10 nystan av det. Om jag inte ska sticka ett väldigt stort plagg, då, förstås.

 Jag blir inspirerad av alla fantastiska stickbloggar. Jag brukar klicka lite på måfå i stickameras blogglista och det finns hur många som helst i detta avlånga land som dels är otroligt duktiga med stickor och virknålar, och dels dessutom lägger ner tid på att dokumentera det så snyggt, till glädje för oss andra.

När jag läste den fina bloggen Stickaovirka blev jag så sugen på att sticka dessa sockor som hon har stickat i flera exemplar.



Det är ett drops-mönster som ännu inte har något namn. Stickaovirka har gjort så fina färgsammansättningar, det var de som inspirerade mig snarare än mönstret. Dessa garnnystan plockar jag fram för att se om jag kan göra något utav.

 

 

Och slutligen: Pågående projekt som är ett perfekt pendlarprojerkt. Sjalen Maluka. Jag stickar i Manos Silk Blend. 270 meter på en härva. Jag räknar kallt med att det räcker. :) 267 meter till gratitude, så.... 3 meters marginal, om den kräver ungefär lika mycket. Man måste införa lite spänning i tillvaron där det går.

 Och därmed återgår jag till att vårda min förkylning. Maken och yngste sonen genomlevde den förra veckan och lagom till igår, lördag, var det min tur. Igår var jag helt däckad och tacksam för att det var lördag. På det viset slapp jag karensdag. Praktiskt om man kan schemalägga sjukperioder till helgerna. Idag är jag en smula bättre, orkar sitta i soffan och blogga och planera nya stickäventyr.

 Ha en bra vecka!

 

 

 



FO och WIP:s

Ojoj..tror varje inlägg får starta med "nu har det gått lång tid sen sist". Vägen är lite gropig just nu. Jag tröstar mig med att vissa faser i livet är sådana. Det är tungt med mamma och hennes nya boende. Tack och lov för min kollega som "går före" mig med ett par år i den här processen. Jag tänker ofta på det han berättat om hur första året för hans mamma på nya boendet var. Att dela erfarenheter betyder så otroligt mycket. Jag behöver bara säga några få ord om vad som händer så VET han, för han har varit där. Akuten. Vill hem. Alla som upplevt detta - alla som har föräldrar i den här fasen av livet - vet ju.
 Jag tränar mig på att inte låta detta ta för stor plats, för ett tag i somras tog det över fullständigt. Om man kan teckna mitt liv som en stor cirkel så är detta EN tårtbit. Inte mer. Jag känner ändå tacksamhet för den tårtbiten, för den berikar mig mycket, trots att det är tungt också. Men när jag varit hos mamma, eller haft nån vårdkontakt, eller ägnat en stund åt hennes ekonomi, så är det bra sen. Jag tränar mig på att bryta, både tankegångar och samtal som handlar om henne och hennes situation.
 Nu har jag dessutom känt mig halvt bedövad av intensiteten i uppstarten på jobbet. Samtidigt känns det så otroligt roligt! Jag tycker det är så kul och jag har så många ideer och jag tror jag har lärt mig hantera det så jag inte gör allt på en gång och tar i så jag spricker. De här första veckorna går jag nog långt över mina 10 timmars förtroendetid/vecka, men det får jag ta igen sen, när allt börjar rulla.

 Och så stickningen, då. :) Där har jag också tusen och en ideer om vad jag vill göra.
Men först, ett FO:

Mina Candlepower socks. Om någon av er från fattigskogen läser det här så kommer ni kanske ihåg att jag satt och stickade på dem rätt intensivt för att de skulle bli klara till helgen därpå. Det blev de inte. Det blev inga candlepower sockor till min kära kusin. De blev dessutom så sköna så jag ville ha ett par själva, när de nu ändå inte blev klara i tid.

.

Istället stickar jag nu ett nytt par till Sirkka. Ett jättetrevligt mönster, roligt att sticka. Mönstret är lätt att memorera och omväxlande att sticka. Stickar som vanligt i mitt 100%-iga superwash-ullgarn från Turkiet på stickor 2,5. Tån blir fin, man "graftar" ihop den. Jag vet inte vad "grafting" heter på svenska.

Närbild på en ljuslåga.

Och så har jag påbörjat fina Visa-Lisas underbara sjalmönster Gratitude. Vi som var i Fattigskogen fick ett mönster till skänks, tusen tack! Självklart hade jag inte tvekat ändå att köpa detta mönster. Jag tycker det är viktigt och självklart att de som konstruerar mönster som är till så stor glädje för oss andra ska få lön för mödan, det blir nog inte många spottstyvrar ändå. :)

Och appropå vackert hantverk: Så här fina klockor gör min morbror. Båda dessa klockor hängde/stod hemma hos min kusin Sirkka i Finland. Fantastiskt detaljarbete av min kreativa morbror.

Guldklocka.

Fina Sirkka med sin rara man Mauri. Jag har ingen "riktig" syster, men i Sirkka är jag så nära en syster jag kan komma.

Jaha, vad är nu detta? Min duktiga man har rivit ut badrummet på bottenvåningen. Projektet har pågått ett tag nu, vid sidan av allt annat liv, s.a.s. Att vi "bara" har ett badrum just nu leder till planering av logistiken i det övre badrummet. Son 1 har sovmorgon på tisdagar, vilket leder till att vi andra kan sova en kvart längre...:)

Nytt rör.

När man kommer hem till oss är det här den första synen som möter en.  Badkaret står och väntar på att få flytta in på riktigt.  

En annan typ av WIP.

Dags för arbetsvecka! Jag sätter mig med förberedelser nu, är riktigt sugen på att kasta mig över jobbet. Ha en bra vecka!

På stickorna nu

Candlepower socks.

Stickas i mitt turkiska ullgarn på stickor 2,5.



Sjalen Ishbel.

Jag såg flera i Fattigskogen som hade den och blev genast sugen att sticka mig en egen. Stickor nr 4, garnet är Elsebeth Lavolds Silky wool, 50 g=175 m. 45% ull, 35% silke, 20% nylon. Jag är å min sida inte 100 % förtjust i detta garn. Det känns som om sjalen kommer att bli sladdrig och noppig inom kort.

För några år sen hade jag pippi på kärleksknutar. Virkade fyra sjalar i detta garn, men i olika färger. Garnet är Rowans Damask, 57% viscose, 22% linne, 21% acryl. 50 g=105 m.

Jag gjorde en milt lila till min kära faster. (Som inte längre lever. Hon gick bort förra året.) En rosa till mamma. En grön som jag behöll själv. Och så påbörjade jag denna blåa utan något klart syfte vilket resulterade i att den hamnade i UFO-högen, någonstans långt inne i Den Där Garderoben. Hemkommen från Fattigskogen öppnade jag dörren till DDG. Mina nya nystan måste ju bo någonstans. Jag plockade fram den här blåa sjalen och såg att den egentligen är färdig. Fäste trådarna på den. Från UFO till FO på 5 minuter. :) 

Glenn Hysén till vår lilla stad

Några dagar innan jag for till Fattigskogen kom Glenn Hysen och invigde en panamatcharena. 

Glenn Hysén, den f.d. Liverpool-spelaren, signerade sonens Liverpool-tröja.

Så här snyggt blev det. :)



Jag har varit i ...

Fattigskogen.

Stickläger i dagarna 5. Såhär vacker och dimhöljd var utsikten från stugan där 4 utav oss bodde. Längst bort ser man storstugan.

Jag har inte riktigt smält dagarna än. Det var fantastiskt att möta och se all kreativitet och all kunskap och alla fina sjalar och koftor "live". Vi stickade dagarna i ända och då och då ropades det "mat" och då ställde man sig i en matkö och fick färdiglagad mat. :)

Och blev man sugen på garn var det bara att gå bort till detta gottebord och klappa lite...

Jag lättade lite på plånboken. Kan man motstå?

Denna fantastiska sjal som Louise håller upp heter Eiku. Den står i min Ravelrykö.

Den är vacker, den ensamma tallen.

Lite snopen avslutning på mitt Fattigskogen-reportage. :) Jag hade kamera med mig, och jag tyckte att jag fotade en del, men när jag kom hem och såg mina bilder var de inte så intressanta. Hm. Måste lära mig tänka lite mer "fotogent". I alla fall var det väldigt inspirerande dagar. I min lilla värld är jag det nördigaste som finns, jag har inga som handarbetar runt omkring mig. Någon som uttryckt ett "jag skulle vilja.." och någon som säger "du har då alltid en stickning med dig, du". I Fattigskogen var det tvärtom: där kände jag mig som novisen vid spisen - på ett bra sätt, det var fantastiskt att se hur produktiva alla var och hur mycket erfarenhet och kunskap som fanns samlad i ett rum. Jag luftade mina tankar på att försöka dra igång ett stickcafé på min lilla ort och fick stöd och bra ideér från flera lägerdeltagare. Det är roligt att befinna sig i ett sammanhang med sitt intresse, det kände jag under dessa dagar.



Det började bra...

En regnig morgon. Tänt ljus på bordet, ljudbok i CD-spelaren, stickning i knäet. Så ringer telefonen. Mamma ringer. Min mamma...ibland känns det som om hon bara har två färger på sin palett. Hon hänger sig mycket åt svartvitt tänkande. Idag hällde hon den svarta färgburken över mig.
 Efteråt... Ingenting har egentligen hänt. Det regnar fortfarande så hemtrevligt mot fönsterrutan. Ljuset lyser fortfarande i sin ljuslykta. Jag har kommit ett varv längre på stickningen. Jag försöker skrapa bort allt det svarta ur mitt synfält. Jag sitter i soffan som bedövad en stund och erinrar mig att det finns rött också... och gult. Och grönt. Också i våran relation gör det det.

 Sen stack jag ut och sprang. 5 kilometer i regn och motvind. Det var liksom en skön metafor över situationen. Det var nästan så jag kunde skratta när jag avverkat några kilometer. Här springer jag, och det är riktigt jävligt och regnet och blåsten ger sig inte, de fortsätter bjuda motstånd. Och jag gnetar på.
 Och ibland kunde jag nästan njuta av en och annan renfana. Och rallarrosorna som börjat brinna nu. Och det lilla underbara torpet som står alldeles ensamt mitt ute på åkern.

 Livet...
Nu ska jag steka pannkakor.

Ny sjal på stickorna

Ingrid. Jag hade ett mönster liggande som jag varit sugen på ett tag. Visste inte varifrån mönstret kom, jag har dragit ut det någon gång för länge sen. Igår gjorde jag en paus i stickandet och tänkte bläddra runt på måfå i stickameras blogglista. Och, så lustigt, den första jag klickade på var stickåbrinn. I ämneslistan gick jag in på "sjal" - och så dyker Ingrid upp! Ingrid - sjalen som jag precis lagt upp på mina stickor! Så roligt, och tack snälla "stickåbrinn" som delar med dig av ditt fina mönster. Och tack alla ni andra som så generöst lägger ut mönster på nätet.

Garn från Turkiet, 75% ull, 25% någon konstfiber. Stickor nr 3,5. Melerat garn till spetsmönster igen...Man motsäger väl sig själv ibland. Det blev trots allt lyckat förra gången. Jag försöker krympa garnlagret nu. Jag tillät mig inte att köpa något garn nu senast vi var i Turkiet. Jag har verkligen inte plats i garderoben eller garnhyllan i hallen. Undrar om jag är lika ståndaktig när vi reser ner till årsmötet i höst...