Trägen vinner

Tada! :)

Framsida och baksida.

Den lilla flätan i kanten blev lyckad.

Äntligen äntligen får jag börja med Bosnian slipper socks. :)

Jag har gjort en tavla

Eller snarare köpt. Resten av familjen tycker att den bör återbördas till Det Stora Varuhuset å det snaraste.

Men jag älskar denna tavla. Jag tycker den är både ljuvlig och gräslig på samma gång. Den ska få bo i tvättstugan. Nu blir jag glad varje gång jag går ner, vilket inte är alltför sällan. Titta vilken positiv inverkan den redan haft på min tvättdisciplin. Jultextilierna har blivit tvättade, efter ett par månaders inkubationstid i tvättkorgen.

Jag kämpar

Men jag lider svårt, inte bara av SSS (second sock syndrome) utan även av SPS, en ny sjukdom som jag anser mig ha upptäckt. Second pair syndrome. Det är precis lika tråkigt att sticka ett till likadant par som att sticka socka nr 2. :) Så hur ska jag lyckas producera nåt till i sommar? Skulle gärna vilja vara med på hantverksförsäljning, men ...ja, problemet ligger i ordet produktion.
 Just nu kämpar jag i alla fall med socka nr 2 i par nr 2 av shadowfax och det är bara tanken på hur glad mamma kommer att bli som får mig att fullfölja. Jag ska åka till läkaren med henne på onsdag. Tänkte ha med mig hennes röda shadowfax som påskpresent.

Motorvägsstickning? Ha. Glöm det. Vi snackar gropig grusväg. Men... jag är lika envis som uttråkad. Mamma kommer att få sina röda sockor på onsdag.

Shadowfax

Sist jag var hem till mamma blev hon så förtjust i mina Shadowfax så jag beslöt mig för att sticka ett par till henne. Jag ska till läkaren med henne nästa vecka och hoppas dessa ska vara klara tills dess. Det tror jag, de är ganska snabbstickade.

 Den röda är aningen mindre än den svarta. Vet ej vad det beror på, har gjort på samma sätt och använt stickor 3,5 till båda. Kan det röda garnet vara aningen tunnare? Eller stickar jag aningen fastare? Tja, hur som helst, mamma har mindre fötter än jag, så det gör inget.

 Jag lade till en liten flätad bård i kanten på dessa.

.

Nr 2 är på gång. Flätan är redan avklarad, så nu är det motorvägsstickning framför TV:n i pauserna mellan allt annat som ska göras hemma. Vi har en badrumsrenovering som pågått ett halvt sekel. Vi har en källare som stått på kö att röjas i betydligt längre än ett halvsekel. Och så kom det SNÖ. Det ingick inte i våra planer. Vi har sommardäck på bilen. Vi hade tänkt åka och titta på kakel till badrummet, men det projektet har vi skjutit på framtiden. Det får bli källaren idag. Maken är ute och skottar. Jag trodde inte mina ögon när jag gick upp i morse. Jag tittade yrvaket och belåtet påskovsledig ut genom fönstret - och studsade. Ett vinterlandskap i trädgården. En av mina vaga tankar inför dagen hade ju varit att gå ut och kratta i trädgården. Kanske elda lite grenar och grilla korv. Ja, mina tankar spretar, som höres...Jag är lite överprogrammerad efter den senaste intensiva veckan på jobbet. Jag behöver gå ner i varv och i lugn och ro göra en sak i taget. Ringa min kära mamma och berätta att det är förmiddag, kanske. Jag skulle kunna ha en egen blogg om det. Bearbeta processen när man blir mamma åt sin mamma. Det är många trådar att ta tag i här... värre än efter stickningen av Caspian-sockorna. :)

Caspian klara

Nu är mina Caspian sea socks färdiga. I mönstret stod att de skulle stickas på stickor nr 3. Jag använde 3,5 och tyckte ändå att de blev snudd på för trånga i foten. Däremot var skaftet snudd på för stort.

Jag är nöjd. Tårna blev lite lustiga. Jag följde beskrivningen till punkt och pricka, tårna ser inte alls ut så i mönstret. Nåja. Shit happens.

Sulan är så vacker. Jag älskar mönstret! Obs. Titta inte på tån. :)

Vacker detalj från ovansidan av foten.

Jag kommer nog att sticka fler Caspian, även om det var många trådändar att fästa.

Nu står dessa vackra sockor på tur. Bosnian slipper socks. Men innan de åker upp på stickorna blir det ytterligare ett par Shadowfax. Denna gång i rött och vitt. Vi åkte hem till mamma igår. Jag hade med mig mina shadowfax, för hon har kallt på sina golv. Hon blev alldeles betagen när hon såg dem och trodde knappt på att jag hade stickat dem själv. Jag såg att hennes sockor var utslitna och tänkte genast att här behövs ett par nya.

Caspian sea socks :)

En bit på väg med första Caspian. Underbart mönster och roligt att prova på en ny teknik. För att infoga den tredje mönsterfärgen får man hoppa över mönstermaskorna på andra varvet, vända arbetet och sticka dem avigt på vägen tillbaka för att få tillbaka tråden till rätt ställe. Första gröna mönsterinslaget blev väldigt buckligt, men det blir bättre och bättre. :)

Tårna, däremot... dem är jag sådär förtjust i. Min första tå blev ett buckligt litet malplacerat hjärta. Tog ingen närbild på den. Nåja, bara att fortsätta träna.

Mönstret på sulan är så vackert.

Ovansidan är inte så pjåkig den heller. :)

Färdig!

Nu är shadowfax nr 2 färdig. Härligt!

Jag är nöjd. Sköna att ha på!

Sonen hjälper mig fota.

Det här är sockor som jag köpte på marknaden i Turkiet. Är inte alls nöjd med sockorna man köper på marknaden. Typiska, snabba turistprodukter. Garner som inte känt doften av ett får på långt håll, ens. Dessutom är resårerna på dessa sockar alltid väldigt tajta, något par som jag köpte förra sommaren, gick inte ens att få på sig, så numera står jag alltid och sliter och drar i resårerna på marknaden och visar med mitt minspel att jag inte är så nöjd med dem. Men jag har köpt några par i alla fall, för mönstrens skull. Tänker att jag kanske kan använda dem vid tillfälle.

Jag tyckte dessa sockor var lite roliga med den typiska bården mot en enfärgad bakgrund. Annars brukar det vara färgskifte vid varje bård, vilket egentligen känns mer typiskt turkiskt.

Jag läste om Anna Zilboorgs bok Fancy feet på nätet. Den ska innehålla många mönster på turkiska sockor. Jag är SÅÅ sugen på den boken. Igår provbeställde jag den från amazon. Ett begagnat exemplar kostade 300 kronor. Det var väl överkomligt, tyckte jag. Sen skulle fraktkostnader tillkomma. Men hur mycket kan det vara, tänkte jag. Så kom jag till kassan och fick en smärre chock. Med frakt skulle hela kalaset kosta runt 600 kronor. Ca 300 kronor i fraktkostnader... jag fullföljde inte köpet. Detta behöver jag smälta. Jag letar vidare.  Hm... kunde inte avhålla mig från att shoppa. Det blev Around the world in knitted socks. Längtar efter att få sätta tänderna i lite nya mönster.... Men nu när shadowfax är färdiga så väntar först och främst Caspian sea socks.

50-årspresent från maken. En knit-pro bag. :) Den följer mig överallt härhemma. Så skönt att kunna kasta ner all röra på ett ställe. Tyvärr kan jag inte ta med den på mina bussresor. Jag åker mycket buss i jobbet, men då har jag så många andra väskor att släpa på så stickningen får följa med i tunnaste möjliga plastpåse i ryggan.

Ha en skön - och kanske produktiv ? :) - helg.