På stickorna nu

Candlepower socks.

Stickas i mitt turkiska ullgarn på stickor 2,5.



Sjalen Ishbel.

Jag såg flera i Fattigskogen som hade den och blev genast sugen att sticka mig en egen. Stickor nr 4, garnet är Elsebeth Lavolds Silky wool, 50 g=175 m. 45% ull, 35% silke, 20% nylon. Jag är å min sida inte 100 % förtjust i detta garn. Det känns som om sjalen kommer att bli sladdrig och noppig inom kort.

För några år sen hade jag pippi på kärleksknutar. Virkade fyra sjalar i detta garn, men i olika färger. Garnet är Rowans Damask, 57% viscose, 22% linne, 21% acryl. 50 g=105 m.

Jag gjorde en milt lila till min kära faster. (Som inte längre lever. Hon gick bort förra året.) En rosa till mamma. En grön som jag behöll själv. Och så påbörjade jag denna blåa utan något klart syfte vilket resulterade i att den hamnade i UFO-högen, någonstans långt inne i Den Där Garderoben. Hemkommen från Fattigskogen öppnade jag dörren till DDG. Mina nya nystan måste ju bo någonstans. Jag plockade fram den här blåa sjalen och såg att den egentligen är färdig. Fäste trådarna på den. Från UFO till FO på 5 minuter. :) 

Glenn Hysén till vår lilla stad

Några dagar innan jag for till Fattigskogen kom Glenn Hysen och invigde en panamatcharena. 

Glenn Hysén, den f.d. Liverpool-spelaren, signerade sonens Liverpool-tröja.

Så här snyggt blev det. :)



Jag har varit i ...

Fattigskogen.

Stickläger i dagarna 5. Såhär vacker och dimhöljd var utsikten från stugan där 4 utav oss bodde. Längst bort ser man storstugan.

Jag har inte riktigt smält dagarna än. Det var fantastiskt att möta och se all kreativitet och all kunskap och alla fina sjalar och koftor "live". Vi stickade dagarna i ända och då och då ropades det "mat" och då ställde man sig i en matkö och fick färdiglagad mat. :)

Och blev man sugen på garn var det bara att gå bort till detta gottebord och klappa lite...

Jag lättade lite på plånboken. Kan man motstå?

Denna fantastiska sjal som Louise håller upp heter Eiku. Den står i min Ravelrykö.

Den är vacker, den ensamma tallen.

Lite snopen avslutning på mitt Fattigskogen-reportage. :) Jag hade kamera med mig, och jag tyckte att jag fotade en del, men när jag kom hem och såg mina bilder var de inte så intressanta. Hm. Måste lära mig tänka lite mer "fotogent". I alla fall var det väldigt inspirerande dagar. I min lilla värld är jag det nördigaste som finns, jag har inga som handarbetar runt omkring mig. Någon som uttryckt ett "jag skulle vilja.." och någon som säger "du har då alltid en stickning med dig, du". I Fattigskogen var det tvärtom: där kände jag mig som novisen vid spisen - på ett bra sätt, det var fantastiskt att se hur produktiva alla var och hur mycket erfarenhet och kunskap som fanns samlad i ett rum. Jag luftade mina tankar på att försöka dra igång ett stickcafé på min lilla ort och fick stöd och bra ideér från flera lägerdeltagare. Det är roligt att befinna sig i ett sammanhang med sitt intresse, det kände jag under dessa dagar.



Det började bra...

En regnig morgon. Tänt ljus på bordet, ljudbok i CD-spelaren, stickning i knäet. Så ringer telefonen. Mamma ringer. Min mamma...ibland känns det som om hon bara har två färger på sin palett. Hon hänger sig mycket åt svartvitt tänkande. Idag hällde hon den svarta färgburken över mig.
 Efteråt... Ingenting har egentligen hänt. Det regnar fortfarande så hemtrevligt mot fönsterrutan. Ljuset lyser fortfarande i sin ljuslykta. Jag har kommit ett varv längre på stickningen. Jag försöker skrapa bort allt det svarta ur mitt synfält. Jag sitter i soffan som bedövad en stund och erinrar mig att det finns rött också... och gult. Och grönt. Också i våran relation gör det det.

 Sen stack jag ut och sprang. 5 kilometer i regn och motvind. Det var liksom en skön metafor över situationen. Det var nästan så jag kunde skratta när jag avverkat några kilometer. Här springer jag, och det är riktigt jävligt och regnet och blåsten ger sig inte, de fortsätter bjuda motstånd. Och jag gnetar på.
 Och ibland kunde jag nästan njuta av en och annan renfana. Och rallarrosorna som börjat brinna nu. Och det lilla underbara torpet som står alldeles ensamt mitt ute på åkern.

 Livet...
Nu ska jag steka pannkakor.

Ny sjal på stickorna

Ingrid. Jag hade ett mönster liggande som jag varit sugen på ett tag. Visste inte varifrån mönstret kom, jag har dragit ut det någon gång för länge sen. Igår gjorde jag en paus i stickandet och tänkte bläddra runt på måfå i stickameras blogglista. Och, så lustigt, den första jag klickade på var stickåbrinn. I ämneslistan gick jag in på "sjal" - och så dyker Ingrid upp! Ingrid - sjalen som jag precis lagt upp på mina stickor! Så roligt, och tack snälla "stickåbrinn" som delar med dig av ditt fina mönster. Och tack alla ni andra som så generöst lägger ut mönster på nätet.

Garn från Turkiet, 75% ull, 25% någon konstfiber. Stickor nr 3,5. Melerat garn till spetsmönster igen...Man motsäger väl sig själv ibland. Det blev trots allt lyckat förra gången. Jag försöker krympa garnlagret nu. Jag tillät mig inte att köpa något garn nu senast vi var i Turkiet. Jag har verkligen inte plats i garderoben eller garnhyllan i hallen. Undrar om jag är lika ståndaktig när vi reser ner till årsmötet i höst...

Svalan flyger

Här ligger hon, fjättrad på pusselmattan.

 Men visst ser det ut som om hon flyger ändå?

Stickad i Drops fabel, mina älskade Knit Pro Symphonie Wood rundstickor nr 5.

Spring thaw är blockad och klar. Också stickad med nr 5, i ett turkiskt garn. Jag har tappat banderollen, jag minns inte vilken blandning det var i detta garn. Nån ull-akryl, procenten vet jag inte.

Utsikt från vår veranda. Piprankan och ett hörn av garaget.

Regnet vräkte ner häromdagen. Det är kanske vackrare att fotografera solsken, men färgerna blev så vackra och klara i gråvädret.

Sorgebarn. Detta nystan och x antal kompisar bor hemma hos mig sen evärderliga tider. 100 % av det förträffliga materialet akryl. Hm. Jag köpte det förmodligen för att jag tyckte priset var oslagbart, eller nåt. Nu fick jag för mig att jag skulle sticka en sjal av det. Mamma efterlyste en sval sjal. Jag satt uppe häromnatten och tittade (lyssnade) på "Sex and the city 2" och påbörjade något som jag nu tänker repa upp. Jaja. Så kan det gå.

Mer Alanya

De bilder som följer är från vår resa i juni. Varje morgon startade med ett dopp i poolen. Jag tog några bilder ur det perspektivet. Här ser man vår hörnbalkong. Följ den lilla trappan, och följ sen palmen ovanför trappan. Dess blad pekar rakt på vår balkong.

Dags att gå upp och äta frukost. Det vankades mycket frukt och grönt!

Det här... ja, det är ju en byggarbetsplats. I en annan del av Alanya. Vi har köpt ytterligare en lägenhet. Byggherren till detta projekt är ett stort namn i Alanya, Oguzhan. Innan vi köpte den här lägenheten var vi och tittade på en del av hans färdigställda projekt. Han bygger lägenhetsområden med väldigt många faciliteter: inom- och utomhuspool, stora, välutrustade gym, bowlingbana, restaurang på området, fotbolls- och tennisplan, egen biosalong som man kan låna och ta med sig egen film till för att titta på om man är ett större sällskap,  m.m., m.m. Vi får se hur framtiden ser ut - kanske blir denna lägenhet mest för uthyrning. Vår lägenhet ligger även här på en hörna på tredje våningen. Den ligger bredvid det stora "hålet" i fasaden. I det hålet ska det bli en trädgård.

Välkommen in! Tillbaka till Flower Garden. Såhär ser det ut när man gästar en turkisk familj. En hel rad med skor utanför ytterdörren.

Vi kikar in i lilla sovrummet först.

Här är det kombinerade vardagsrummet/köket. Vi har en skjutdörr bakom gardinerna som vetter ut mot stora balkongen.

Om man snurrar runt 180 grader ser det ut så här. Kökshörna med full utrustning. Obs att även tvättmaskinen står i köket. Lite lustigt, vet inte om det brukar vara så i turkiska hem, men projekten som byggs för turister har ofta så.

Ännu en bild på soffhörnan.

Här har vi stora sovrummet. "The master bedroom" om du brukar titta på "En plats i solen" och liknande program. Ibland känner jag mig som en medverkande i det programmet.Jag måste nypa mig i armen och påminna mig själv om att detta är verkligt. Det ÄR ju vår plats i solen. Och naturligtvis har vi en "en suit", är det inte så de säger när man har ett extra badrum i direkt anslutning till sovrummet. Bakom garderoben skymtar dörröppningen dit.

Två såna här badrum har vi. Med fina bänkskivor i svart granit.

Toalettstolarna upphängda på väggen. Praktiskt när man ska städa.

Inte så lätt att se, men det här är handfatet i det andra badrummet. Vi har två badrum, praktiskt när det är varmt och alla behöver duscha flera ggr om dagen.

Sköna duschar.



 

Det här var ett underbart, svalkande picnic-ställe uppe i bergen, dit vi åkte en dag med grannar i Flower Garden och turkiska vänner. Vattnet kommer från bergen och är iskallt, precis som i Dim Cayi.

Melonerna konserveras bra i det kalla vattnet. Bättre än ett kylskåp!

Våra turkiska vänner har flera hem uppe i bergen.

Där satt vi och njöt av en vidunderlig utsikt över bergen och blev bjudna på te och apelsiner.