Hösten 2015

 

Den här stackars bloggen har verkligen legat i träda. Här har påsken varat ända till jul, istället för tvärtom. Mest handlar det om prioriteringar, förstås, men lite om teknik också. Har inte lyckats publicera några inlägg från min bärbara eller surfplattan. Tycker samtidigt det är lite synd att inte dokumentera det jag gör. Men så kom jag att tänka på att blogger alltid har funkat från min gamla bärbara, som nästan är på väg till sällare jaktmarker. Det har säkert något med programvara och uppdateringar att göra. Någon som kan mer om sånt får gärna förklara för mig. Så nu skriver jag lite och håller tummarna när jag trycker på "publicera". När jag har lite mer ostyckad tid ska jag flytta över bloggen till någon domän som är kompatibel med de grejor jag använder till vardags. 

 

 

Den här fina koftan blev jag färdig med tidigt i höstas. Den hann flytta innan jag insåg att jag inte hade någon bättre bild på den än denna - framför allt har jag ingen bild med den fina ägaren inuti.Här ligger den slafsigt utslängd över soffkanten och man ser inte ens hur ärmarna ser ut. En Lewis från garnstudio till min äldsta son. Stickad helt enligt "receptet". Garn drops karisma och drops kidsilk precis som mönstret rekommenderar. Jag är inte längre hundra på vilken storlek jag hade på stickorna. Typiskt, man tror man ska komma ihåg. Men i just det här fallet spelar det ingen större roll. Om jag inte ska göra en likadan till yngste sonen... Jag brukar ofta få gå upp en halv eller t.o.m. en hel storlek på stickorna.

 

Här har vi Ypsilon. Hanne Falkenbergs design som jag föll för när vi var på Sommerfuglen i Köpenhamn för ett par år sen. Jag köpte aldrig ett kit i butiken, men jag ångrade mig svårt när jag kom hem. Fick skicka efter det istället. Jag började sticka och tyckte det var ett bra konstigt mönster. Många mönsterfärger skulle bara stickas en "rille". Konstigt att bara sticka ett varv med en färg, tänkte jag. Då kan man inte föra med sig garnändan till nästa rand i samma färg. Jag stickade och klippte garnändar för glatta livet och västen såg ut som en trasmatta. Tills insikten plötsligt drabbade mig: En "rille" = 2 varv. Ett varv på danska heter "pinde". Mitt randiga trassel var bara hälften så brett som det borde ha blivit vid det laget. Så går det när man inte tänker efter före!

 

Jag vet inte hur mycket av mitt dyra, danska ullgarn som fick sätta livet till under den resans gång. Jag hade ingen lust att börja skarva och pyssla. Den stackars nedbantade Ypsilonen ligger i en back tillsammans med ett enda trassel av garner. Istället provade jag att göra en Ypsilon med garner ur stashen. Jag har ju en smärre garnbutik härhemma. Jag har hunnit samla på mig en hel del under våra resor till Alanya.

 

Det är spännande att kombinera färger. Jag tyckte nystanen passade så bra ihop när jag gjorde min egen färgkombination till Ypsilon. Men nu, med facit i hand, skulle jag nog valt en mossgrön färg istället för den ljusgröna. I och för sig är jag väldigt förtjust i den ljusgröna, men den bleknar i sällskapet och blir nästan gul. Och då kan jag lite lagom filosofiskt avrunda dagens inpass med att konstatera att det är som med oss människor. Vi framträder olika i olika sällskap.

Ha en bra vecka! 

Hoppas du har en bra påsk!

 



 

 

 Påsklovet började i Skåne där vi njöt av sköna dagar på svärmors torp. Makens dotter hade en utställning i Hammenhög tillsammans med två andra unga konstnärer.

 



 Det var en jättefin utställning. Jag blev väldigt förtjust i den här tavlan. Det blev svärmor också, så den får följa med henne hem. Vi köpte tre tavlor som vi ser fram emot att få hem när utställningen är över.

 

 

 Och så lite hantverksrelaterat... Jag har improviserat fram denna tunika på provdockan! Å, så roligt det är. Det är egentligen så jag tycker bäst om att ...så lustigt, jag har svårt att säga "skapa", det känns lite pretentiöst. Det är så jag tycker bäst om att hantverka, kanske? Men det är svårt att improvisera utan lite kunskaper i botten, så det är bra att jobba med beprövade mönster. Och jag har ännu inte lyckats lösa mysteriet med mitt skulderparti. Testar nu med en "broad back adjustment". Äsch, jag vet inte... jag orkar inte snöa in för mycket på tekniken, men samtidigt är det frustrerande att  aldrig bli riktigt nöjd. Min sömnad genomgår alltid flera stadier. Först det euforiska, när man hittat ett nytt mönster, eller som här, hittar på något eget. Så genomförandet, som är väldigt tillfredsställande och nästan meditativt. En fas då det känns som att "jodå, det blir nog något, detta". SEN... kommer kallduschen. "Shit, vad är detta?" Haha.... Då är jag väldigt missnöjd och hittar alla möjliga passformsfel på plagget och försöker analysera vad de kan bero på. Men sen kommer ytterligare en fas. Det är när jag har använt plagget ett tag och tänker att: "Men varför snöade jag in så mycket på den eller den detaljen? Det här funkar ju." 



 Om du som läser detta syr eller stickar - hur ser du på det där med passform? Har du hittat de justeringar du behöver göra? Eller kan du rent av sy upp ett mönster direkt ur påsen?
 Ha trevliga, sköna, kreativa helgdagar!



Provar...

Blogger bråkar med mig. Nu har jag i flera dagars tid försökt publicera ett inlägg med bilder. Testar ett utan bilder. Funderar annars på att flytta bloggen.

Många projekt och en resa

Hej alla därute! Det är en märklig känsla att sätta sig och skriva i bloggen efter en stunds tystnad. En känsla jag sett många ge uttryck för i olika bloggar är att man ju är osäker på om någon läser. Jag läser själv många bloggar, men är dålig på att lämna kommentarer. Periodvis försöker jag, för det finns så många fantastiska bloggar och vi behöver alla känna att vi blir lästa. Jag blir otroligt inspirerad när jag ser alla fantastiska alster ni gör. Vilken handarbetsskatt som finns ute i vårt land.

Ett jätteroligt initiativ är Eddys och Koftans garn- och sjalklubb. Jag kommer inte att gå med - jag har för mycket annat på gång - men tycker det är en toppenide.

En upptäckt för mig i höst är General Hogbuffer. (Ravelrylänk.) Vilken designer. Om du är sockstickare - gå in och kika. Man dreglar över vartenda mönster - och alla ligger ute gratis! Jag skulle verkligen vilja hitta mer info om honom - ja, för det är en man, men det är också i stort sett den enda information jag lyckats hitta om honom, trots googling.

 

 

Den här godingen är ett av mina pågående projekt. Eisern, heter den. (Bilden lånad från Ravelry.)

 

 

 

Den här sjalen har jag redan stickat ett exemplar av, som jag gav till min svärmor. Nu håller jag på med en till mig själv. Mönstret är från boken Knitted lace of Estonia. Jag bifogar ingen bild på mitt pågående projekt. Den ser just nu mest ut som en ljusgrå trasselsudd. Men jag har kommit ganska långt, snart bara spetskanten kvar.

 

 

Och vad är nu detta? :) Ja, Arne och Carlos lär ju inte ha undgått någon stickare. Själv fick jag ett ex av denna bok i julklapp av min svärmor. Jag tror det var förra året. Eller förrförra? Hur som helst, varken min svärmor eller jag trodde väl nånsin jag skulle sticka en endaste kula ur denna bok. Hon gav mig den mest på skoj, hon hade egentligen tänkt ge mig någon annan bok som var slut. Både hon och jag tyckte det där med att sticka julkulor verkar lite väl nördigt, men det är många fina mönster i boken som man kan använda på sockor e.d.

 

Men så...

 





 

...fann jag mig plötsligt sittandes, stickandes julkulor. Det är inte möjligt. Jag - sticka julkulor? Det visade sig vara otroligt mysigt och avkopplande. Ett så lagom litet projekt. En julkula visade sig vara precis vad man orkar åstadkomma när vardagen svämmar över. Och de blir så sköna och avstressande att hålla i handen.

 Boken rekommenderar stickor 3. Jag använde stickor 2,5.

 

 

Det här är kula nr 1 i boken. Snökristall.

 

 

Kula nr 26. Föga förvånande heter den Dans kring granen.

 

Och så har vi nr 49. Ren, kort och gott.

 

 

Nr 32. Hjärterum. Arne och Carlos hänvisar till ordspråket "Där det finns hjärterum finns det stjärterum."

 

Och slutligen kula nr 17, Selbu. Detta är ett mönster som använts mycket på Selbuvantar, skriver författarna. De har bl.a. sett mönstret på en damkofta i en stickbok från 1948.

 

 

Jag har ännu ett projekt på gång. Denna fantastiska väst/kofta. Ypsilon, designad av Hanne Falkenberg. Vi var på Sommerfuglen i Köpenhamn förra julen, min man och jag. (Haha, jag borde kanske skriva att jag var till Sommerfuglen medan min man tåligt parkerade sig i en hörna i butiken tillsammans med en annan tålmodig gubbe. På Sommerfuglen var det en bit kvar till det jämställda samhället.) Vi brukar ta en tur till Köpenhamn när vi är nere och hälsar på släkten i Malmö. Där fastnade jag totalt för Ypsilon, men dumsnål som man blir ibland köpte jag den inte. (Alltså mönster plus garn.) Men när jag kom hem kunde jag inte glömma den. Så jag fick skicka efter ett materialpaket istället.

 

 

Men den här bilden gör inte alls färgerna rättvisa.

 

Och inte den här heller... Det är så ljuvliga färger som heter saker som fuchsia, vallmo och curry.

Jag stickar på rundsticka 3,5. (Minnesanteckning till mig själv.)





Det är som bekant november. Jag ser att många har bekymmer med att fota nu. Jag kan bara sälla mig till klagokören. Det är gråväder idag och kommer nog inte att bli bättre ljus än såhär.

 

 Annars tillhör jag den sällsynta skara som inte klagar på november. Jag gillar verkligen den här månaden. Nu är vi så priviligierade så vi kan åka och tanka sol med jämna mellanrum, men även förr, när jag inte hade den möjligheten, tyckte jag om hösten. Oktober och november, mystiska dimmor över ängar och hav, skogen doftar av förmultnande löv. Mmmm... Och så kommer man in och tänder ljus och sitter och mysstickar.

 

Här var det en annan sorts mysstickning. Mysstickning vid poolen. Vi åkte till Alanya på höstlovet. Stickningen är "Water for the elephants", en socka designad av Rose Hiver. Jag har stickat den förut.

 

 

Jag badade i poolen, men det var mer bara för att... för så himla skönt var det inte.

 

 

Däremot badade vi i havet. Det var riktigt riktigt skönt nu! I somras var det nästan för varmt, sådär så det inte svalkade. Vi gjorde en utflykt till Demirtas och där var stranden såhär fin.

 

 

Och vi for upp i de underbara bergen. Det är svårt att förklara vad det är med bergen. De är magiska. Den här bilden gör dem inte rättvisa.

 

 

Fika uppe vid borgen. Vi åker snart tillbaka igen.







 

Ha en skön söndag!

 



 

 







 

 













Nysytt

Ja... så sprang halva hösten iväg.
Men trots att det gått fort har jag på något märkligt vis lyckats sy en del.
Jag går en sykurs i klädsömnad i höst. Den pågår 6 ggr och vi har bara 2 ggr kvar. Och samtidigt har vårat stickcafe´börjat igen. Vi är riktigt många nu. Jätteroligt! Så jag både stickar och syr och det känns som om jag brer ut mig över hela huset med mina projekt. Tur att jag har en tålig och stöttande familj. :)

 

Det här är mönster V9010, en skjorta/tunika från Vogue. Den är det plagg jag blivit mest nöjd med hittills i höst.

 

Jag älskar fickor på mina plagg. Nästan mönsterpassade. Jag har bommat lite, om man ska vara petig. Men varför ska man vara det? :)

 

 

Bakifrån. Inga konstigheter. Ett lättsytt mönster.

Det här mönstret utgår från linnet M21854. (Neue Mode/Stil.) Jag har lagt till en ärm. Jag har gjort som Anna Neah tipsar om. Jag sparar mönster till ärmar jag trivs bra med i en speciell plastficka. Så jag minns inte varifrån ärmen kommer ursprungligen.

 



 

Jag hade bara små tygbitar kvar när det var dags för ärmarna, så jag skarvade ihop tyget. Det blev som en designdetalj, som min sylärare Joumana var vänlig nog att formulera saken.

Nu i efterhand tycker ärmisättningen ser slarvig ut och att ärmen ser för stor ut. Men det är inte värre än att jag ändå trivs i tröjan. En bra vardagströja, helt enkelt.

 

Och appropå Anna Neah: Ni tittar väl på Hela Sverige syr ? Anna Neah är en av deltagarna. Jag har följt hennes blogg det senaste året. Hon syr fantastiska klänningar. Gå in och kika!

 

 

Det här är en toille. Egentligen är mönstret till en jacka, jacka J, "Jacket with back tie" ur Yoshiko Tsukioris bok "Happy homemade, sew chic".

 

 

Jag har flera av Yoshiko Tsukioris mönsterböcker. I en del av dem är mönstren för små för mig, men funkar att anpassa. (Som jag skrev i ett tidigare inlägg.) Men några av böckerna har mönster anpassade för västerlänningar, med lite större storlekar.

 

 

Mönstret är som sagt tänkt för ett lite kraftigare tyg. Men jag gör nån slags kimono-aktig blus utav det i ett viscosetyg med vackert fall. Här hänger det tillklippt på provdockan.

 



 

Nu är det bara att sy ihop delarna. :)

Hoppas du får en skön helg med tid för lite skapande!



FO och ny toille

 

Så här blev den. Min kombination av W+X ur Yoshiko Tsukioris "Clothing for everyday wear". Nu känner jag mig nöjd med det här mönstret för ett tag. Det får bli det första mönstret i min "TNT" - pärm. Bara att ta fram och använda igen.
På bilden har jag hängt dit ett halsband från Marimekko som jag köpte i Marimekkos butik i Helsingfors i somras.



  

Snett bakifrån. Jag har ingen fotograf hemma just nu, så det får bli provdockebilder. Det var svårt att få till ljuset när jag försökte fota mig själv i spegeln, eftersom det är så mörkt tyg i klänningen.

Jag har sytt in klänningen i sidorna efter att jag tog den här bilden. Modellerna i boken är stora och jag hade ju förstorat ytterligare. Efter att ha provgått med klänningen en dag på jobbet kände jag att rörelsevidden var lite too much.

 

Nästa utmaning: Byxa K. (Samma bok.) Jag kan inte rotera bilden, så ni får titta snett.

 

Jag sydde en toille av dessa byxor i ett glesvävt lintyg som jag har använt att sy gardiner av en gång i tiden. Modellen är skön och löst sittande, men jag har återigen förstorat mönstret för mycket. Byxan sitter bra över höfterna men är för stor i midjan och för vid i benen. 

 

Ja, så här blir det när jag fotar mig själv i spegeln. :) Jag håller för ansiktet för att kläderna ska synas.

I bakgrunden syns mitt nya, välorganiserade syrum. :) Jag vet, det är en lyx att ha ett syrum. Jag njuter av den lyxen varje dag. :)

Detaljer. Fickan hittade jag på själv, den fanns inte med i mönstret. Jag gillar vecken i bensluten, även om bensluten är för vida. När jag väl trimmat storleken tror jag jag kommer sy flera par av den här modellen  för den trivs jag i!

 

 

 

 

 

 

 



Ny toille - finputsning pågår

Ännu en toille av W+X. (Se tidigare inlägg.) Jag var så nöjd med min förra klänning och har burit den sen den var färdigsydd. Så jag tyckte mönstret var värt en finputsning. Mina axlar kutar framåt något. Som ett resultat av det glider axelsömmen ner mot ryggen och drar med sig halslinningen. Jag måste ständigt rätta till mina överdelar. I den här toillen flyttade jag fram axelsömmen. Den ligger jätteskönt på axeln.

 

 

Men det blev nåt skumt med resten av ärmen... Haha, så är det när man inte är erfaren sömmerska. En ändring här får märkliga konsekvenser där. Ibland kan det vara ett detektivarbete att lista ut varför. Det här fixar jag till idag. Vill ha trekvartslånga ärmar på nästa klänning.

 

 

 

Jag ritade om halslinningen. Blev nöjd med antydan till hjärtform.

 

Trevlig helg!